Blodet och dess funktion i kroppen

Blodets funktioner

Alla vet från skolan att blodet bär syret genom kroppen, men det reglerar många fler funktioner än så. Uttrycket: ”att ge blod är att ge liv” är träffande, dess betydelse är livsavgörande för vår överlevnad och att det fungerar felfritt är grundläggande för vårat välbefinnande.

Människan är en synnerligen komplicerad organism, uppbyggd av organ och vävnader som i sin tur alla består av en myriad celler. För att denna struktur inte ska falla sönder och samman och sluta fungera behövs ett samordnande system som ser till att de olika delarna samverkar och håller kontakt sinsemellan. Ett sådant system är vårt blod, dess arbetsuppgifter i kroppen är fler än vad jag ska behandla här, men jag ska ta upp de sju största:

  1. Blodet hjälper kroppen att andas. Utan blodets hjälp skulle våra celler inte kunna andas. Det är de röda blodkropparna som i sina lass av hemoglobinmolekyler transporterar syre från lungorna till varje enskild cell i kroppen. Syret utgör största delen av cellernas bränsle, utan det skulle deras ämnesomsättning avstanna helt, med döden som följd. Samtidigt som cellerna tar upp syre, lämnar de ifrån sig en av sina slaggprodukter, den skadliga gasen koldioxid till de röda blodkropparna som transporterar den vidare till lungorna. Där försvinner koldioxiden ur kroppen via utandningsluften.
  2. Blodet transporterar näring och för bort avfallsämnen som tas upp i olika delar av kroppen. Först och främst sker det med näringsämnen från födan. De kommer in i blodet via tunntarmen i sönderdelad form eller mellanprodukter, substanser som maten bryts ner till vid matsmältning. Men de olika substanserna kan hamna i blodet via andra organ också. Den som röker blandar sitt blod med nikotin och tjära genom upptag genom lungorna. Den som smörjer sig med salvor och liknande överför verksamma ämnen till blodet via huden. Restprodukter från cellernas ämnesomsättning tas också om hand av blodet. Ämnen som kroppen vill bli av med dumpas via blodet i tarmarna, njurarna, lungorna eller förs till huden. Där utsöndras de eller bryts ner.
  3. Blodet hjälper din ”personkemi” på traven. Eftersom de flesta av våra livsprocesser är kemiska reaktioner som äger rum i vattenlösningar, är det viktigt att dessa reaktioner får ske så ostört som möjligt, i dessa förlopp deltar alltid vätejoner och hydroxyljoner (elektrisk laddade molekyler som utgörs av en väte och en syreatom). Mängden väte respektive hydroxyljoner som bildas bestämmer surhetsgraden i en lösning (eller dess ph, som är ett mått på koncentrationen av vätejoner per volymenhet). Våra livsprocesser kräver att Ph i den omgivning där den kemiska reaktionen äger rum håller sig på en given nivå. Detta föruttsätter att reaktionen sker i en sk buffertlösning, ett system som innehåller både en ”bas” och en ”syra” på ett sådant sätt att dessa kan omhänderta överskott av sura respektive basiska komponenter och motverka förändringar i Ph. Kroppens viktigaste buffertlösning är blodet, det har en utmärkt buffertförmåga tack vare hemoglobinets uppbyggnad och i samverkan med andra kroppssystem, tex njurar och lungor, ser det till att kroppens kemiska fabrik fungerar ostört.
  4. Blodet håller ens vätskor i balans. En man som väger 70kg består av ca 40 liter vatten, drygt hälften av detta vatten, ca 25 liter, finns inuti dina celler och kallas intracellulär vätska. I den extracellulära vätskan, den som finns utanför cellerna, ingår förutom blodet en rad andra vätskor, tex vävnadsvätska, lymfa, ryggmärgsvätska, ögats kammarvätska (tårar), saliv osv, dessa kroppsvätskor är åtskilda i normala fall av slemhinnor och andra skiljeväggar, men det är viktig att de får sin sammansättning reglerad på något vis. Detta är blodets uppgift; att direkt eller indirekt byta ut och transportera vatten mellan de cirkulerande vätskorna och vätskorna som finns i vävnaden.
  5. Blodet reglerar värmen. Temperaturen i vår kropp regleras egentligen av hypothalamus, ett område i hjärnan som styr en rad kroppsfunktioner. Men det är blodets uppgift att fördela kroppsvärmen i hela människan, blodådrorna och cirkulationen i dem fungerar precis som ett system av elementrör, som via cirkulerande varmvatten sprider värme i ett höghus.
  6. Blodet bekämpar infektioner. Blodets vita blodkroppar (finns i flera typer) svarar för kroppens försvar mot infektioner, dvs angrepp från främmande ämnen och mikroorganismer. Många mekanismer i denna försvarsprocess äger just rum i det cirkulerande blodet. De vita blodkropparna kallas granulocyter och har förmågan att förgöra inkräktaren genom att helt enkelt sluka och bryta ner dem kemiskt. En annan typ av vita blodkroppar, lymfocyterna, har en mer avancerad metod att avslöja och bekämpa inkräktare i organismen. Det finns ett flertal olika typer av lymfocyter och de samarbetar i nätverk inom vilket varje typ har en eller flera specialuppgifter. De sk B-lymfocyterna deltar i försvarsarbeten genom att massproducera speciella äggvitemolekyler (antikroppar) som hjälper till att oskadliggöra främmande element i kroppen. Det finns också T-lymfocyter av vilka en del fungerar som ”sambandscentraler” som ser till att signaleringen mellan immuncellerna fungerar. Andra T-lymfocyter är sk mördarceller som snokar upp och förgör tex celler infekterade av virus.
  7. Blodet hjälper organismen att styra och ställa. När en större förändring ska ske i våran kropp föregås den av kemiska signaler mellan de inblandade organen. Oftast överförs signalerna med hjälp av hormoner, en grupp äggvitemolekyler av varierande struktur, som pumpas ut direkt i blodet av några inre (endokrina) körtlar. En sådan körtel är tex bukspottskörteln som tillverkar hormonet insulin. Det är blodets uppgift att transportera hormoner till deras destination och det är ytterst viktigt att de hamnar exakt där de borde och exakt när de ska, annars uteblir effekten eller den kan slå fel, med missbildning eller sjukdom som följd. Hormonsvärmarna letar sig via blodet fram till sina speciella målområden där de är tänkta att ha sin effekt. På målcellernas yta finns mottagare (receptorer) som är molekyler av sådan beskaffenhet att de kan fånga in och låsa hormonet. Hormonen kan sedan låsa sig fast som en nyckel i ett nyckelhål och när de två förenats kan den önskade reaktionen aktiveras i cellen.