Kundens rättigheter?

Något som det sällan talas om när det gäller tatuerings- & piercingsstudier är vilka rättigheter som kunden har. Att se till kundens rättigheter har på senare år helt har fallit bort från de grundläggande tankarna kring piercing och tatueringsprocesser och som kund är det lätt att känna sig i underläge när man kommer in på en studio. Här är några av de stadgader som vi försöker driva Ed´s kroppskonst efter. Inspirationskällan är de stadgader rörande beteende som finns inskrivna i APPs (association of professional piercers) grundstadgar och avser hur all personal som arbetar i en studio, som är medlemmar i APP, ska bemöta sina kunder. Flertalet av deras regler och förslag är väldigt sunda och skrevs i en genuin anda av att försöka förbättra kunskapen och hygien i samband med kroppsutsmyckning i en tid då piercingbranschen fortfarande befann sig i sin linda. Som kund ska du kunna kräva: Att bli piercad i en ren, hygienisk miljö utav renlig, nykter och ansvarstagande piercare som använder ett par nya undersökningshandskar. Att bli piercade med en ny, steriliserad nål som efter användning kastas för att inte återanvändas till något annan. Att bara nyligen steriliserade och lämpliga instrument används för att assistera under piercingen och att dessa sedan kastas eller steriliseras igen om de ska användas på någon annan. Att håltagningspistoler inte används till att utföra en piercing, inte ens för ett hål i örat, då det lämnar onödiga skador och kan inte steriliseras tillfredsställande. Att kunna får sin piercing utföra med frid i sinnet, medveten om att piercaren utför ingreppet med god hygien och att allt som kommer i kontakt med kroppens vävnader har steriliserats/rengjorts tillfredsställande. Att en kunnig piercare har utvärderat lämpligheten och möjligheten att göra den piercing som önskar i förhållande till den egna anatomin och livsstilen. Att bli informerad om hur piercingen fungerar, eventuella risker och komplikationer som kan uppstå innan det att piercingen har gjorts, så att det finns ytterligare en möjlighet att ändra sig huruvida man vill göra en piercing eller ej. Att ha möjligheten att kunna gå till en annan piercare för ett andra utlåtande, endera i samma studio eller hos någon annan och först sedan bestämma vad som önskas och vart. Att i den nygjorda piercingen placeras ett läkningssmycke som tack vare material, utformning och storlek är lämpligt i avseende till den utförda piercingen. Material som är överdragna med andra material, förgyllda eller tillverkade av silver är aldrig lämpliga att placera i en ny eller oläkt piercing. Att få se piercingsstudion och få alla sina frågor korrekt och artigt besvarade utav den person som ska utföra ingreppet innan det att ett faktiskt beslut att pierca är taget. Att bli informerad både skriftligt och muntligt om skötsel i avseende till sin piercing och efter att piercingen är på plats ha möjligheten att kostnadsfritt kunna rådfråga sin piercare om eventuella frågor eller vid möjliga komplikationer. Att bli...

Läs mer

Tongue splitting – risker och paus för eftertank

På senare tid har det skett en ökad mängd tungklyvningar, allt fler personer försöker dig på att få sin egen ”ormtunga”. Många texter på Internet beskriver i detalj hur man ska gå tillväga, vilket resulterar i att man lättvindigt kan göra det hemma, då det felaktigt beskrivs som enkelt att klara av att göra. Riskerna beskrivs sällan. För att börja från början, en tongue splitting eller tungklyvning kallas den process där man genom en eller annan metod klyver tungan och sedan ser till att den inte läker samman. Resultatet blir en tunga som har kortare eller längre klyvning, längs dess mittendel. Tungans delning försvårar inte dess rörelse nämnvärt och att tala, äta och svälja brukar inte innebära några problem, så långt är det frid och fröjd. Det finns dock risker när man klyver tungan, vilket det sällan framgår när man läser om hur folk gått tillväga, då det är deras personliga erfarenheter. Låt oss se lite närmare på de risker som man kan anses finnas med i spelet: Blödningar Tungan är en muskel, därmed är den rikligt försedd med blodkärl. Den blöder därför ganska kraftigt, vilket kan åstadkomma illamående, yrsel och svimningsanfall. Tungans mittendel är oftast avsaknad av större blodkärl, men när man skär med skarpa instrument, så blöder det oftast kraftigt och länge. När kärlen skärs av så drar de inte ihop sig på samma sått som de normalt gör. Om blodkärl skärs upp längsmed så har kroppen svårt med att stoppa blödningen. Att svälja blod kan i sig själv snabbt leda till illamående, då magen inte klarar mineral, salt och järntillförseln i den mängd som då tillförs. Kroppens immunförsvar och syreupptagningen kan minska på grund av en långsam blödning (extra material behövs), vilket kan ta kroppen dagar eller till och med veckor innan den har blivit återställd. Infektioner Munhålan är ett område som läker snabbt, men vid konstanta småblödningar och minskat immunförsvar, så kan de normalt förekommande munbakterierna tränga in i sårvävnaden och åstadkomma sårinfektion, i värsta fall blodförgiftning. I samband med tungpiercings finns dokumenterat dödsfall. vid en tungklyvning finns mycket större oläkta sårytor. En del har även tagit upp vanan att skrapa sårytan, vilket gör att man kan införa bakterier som normalt har svårt att få fäste i kroppsvävnaden in i såret. Då tungan är en oral piercing så riskerar den att hamna i oralkontakt under läkningen (kyssa, oralsex) och därmed komma i kontakt med andra personers kroppsvätskor. Denna kontakt kan leda till att man lättare ådrar sig blod, virus eller andra på sådant sätt överförbara sjukdomar, två av de farligaste är HIV och hepatit-varianterna. Speciellt hepatit är riskabelt, då den är mycket vanligare än HIV och smittar relativt enkelt. Ärrbildning En tunga kan producera ganska mycket ärrbildning, då kroppen försöker reparera vävnadsskadorna, kanterna kan läka ojämnt och sedan förbli så. Det kan även leda till förhårdnader i området och att man upplever att det stramar...

Läs mer

Spiraler & dotworks

Dot-works är något som börjar bli mer och mer populärt, då det är dekorativ och mångsidigt, man kan skugga med det, fylla i med det, använda det som linjer eller framhäva en annan yta med det, notera att dotworkspiralern inte kommer i kontakt med den svarta spiralen utan bildar ett separat mönster runt den, den nakna ytan som skapas blir en tredje spiralform som slingrar sig runt. Fast den sitter på fotens beniga framdel så kändes den lite, handtatuering är mindre smärtsamt än vanligt tatuering, då man lättare kan kontrollera djupet, maskinen saknar fingertoppskänsla, man ska dock veta att tatuera för hand tar längre tid, speciellt på smådetaljer då man får jobba med mindre nålar i en liten skala, samtidigt så öppnar det upp för en stor kontroll över motivet med god precision. Motiven som jag gör är influerade av många källor, det är en syntes av många ursprung som jag format till en vital blandning av kraftfulla mönster, både maoriska mönster, borneotatuering och gotländska bildmålningar har varit inspirationskällor men mycket av ideerna är helt mina egna,få av de motiv jag har gjort har faktiska förlagor utan är helt unika så vitt jag...

Läs mer

Dermal punch

Att göra stora hål i kroppen är ingenting nytt, redan tidigt i piercingens barndom så fanns det pionjärer som testade att göra större hål i kroppen än vad som ansågs vara den ”normala” vid en piercing, jag själv piercade ett av mina öron med en 6mm nål som ett experiment i fördel-arna med att ha ett större hål som utgångspunkt för vidare töjning. Bland de flesta etniska grupper som praktiserar töjningar så gör man oftast hålen stora med hjälp av ett snitt och sedan trycker in pluggar som är fingertjocka som läkningssmycken. Oavsett om man har gjort hålet med en tjockare nål eller skurit ett snitt så har bägge metoderna en sak gemensamt, man tar inte nämnvärt bort någon vävnad utan snarare skär/tvingar isär området, i töjningar i örats nederkant är det åtråvärt för det ger det mer vävnad kvar att töja med och ett mycket snyggare slutresultat. Dermal punch kan man säga gör något helt annat, oftast använde man biopsy-verktyg för själva utförande, dessa används i normala fall för vävnadsprover och liknande men piercare använder dem för flera saker, bland annat för att göra lite större hål med en gång. Skillnaden är att en biopsy verktyget fungerar som ett runt litet knivblad och skär ett prydligt litet hål genom kroppen och plockar ut en liten vävnadsbit ur, den avlägsnar därmed vävnaden helt och hållet där smycket senare ska sitta. Många tycker då att detta vore en genialisk lösning på deras töjningproblem i öronsnibben, man kan ju bara puncha i rätt storlek så har man sedan praktiskt löst allt och man kan sedan se lika tjusig ut som de andra coola pojkarna och flickorna utan att behöva vänta på någon försiktig och långsam töjning. Problemet är att metoden har sina nackdelar som inte man reflekterar över med en gång men låt oss påpeka ett par. Efter som egentligen tar bort en del vävnad så blir det mindre vävnad kvar att töja med, på mindre tjocklekar så kanske det inte tycks vara ett problem men när man kommer över 15mm så kan örat börja ta ”slut” och s.k. thin spots börjar dyka upp, vad man då menar är att örats ytterkant börjar tunnas ut och kan i värsta fall brista rakt av. Problemet är svårlöst när det väl upptäcks för det går knappast och låta det dra ihop sig och pierca om, vilket gör att vi kommer in på problem nr 2 Ifall man punschar bort en bit vävnad så blir denna storlek hålets original punkt, ground zero, så att säga, vilket är frid och fröjd om man är nöjd och inte vill ta bort den. Problemet är att ibland så tröttnar man på att ha sina piercing och vill helst att den ska dra ihop sig så mycket som möjligt. Har man då tagit bort en del av vävnaden som skulle ha funnits där så kan det helt enkelt inte falla ihop så...

Läs mer

Dermal anchor – saker som sticker upp ur huden

Transdermal, dermal anchors, skinn-divers, micro dermal, surface anchors; kärt barn har många namn men det beskriver samma sak, att man har lagt ett smycke under huden och bara en liten del utav själva smycket är synligt på huden, smycket är internt gängat och tillåter att man skruvar på en mängd olika framdelar. Vanliga placeringar är under ögat, på bröstkorgens överdel, ovanför höften och på underarmarna; rent tekniskt kan man nästan ha dem vartsomhelst men områden som är lite stelar och inte rör på sig brukar funka bättre, exempelvis ansiktet överdel, bröstkorgen och stelare delare på underarmar, området som kommer konstant friktion, böjveck och liknande är sämre placeringar, konstant rörelse har en tendens få plattan under huden att ”såga” sönder omkringliggande vävnad och öka chansen för problem. Iden i sig själv är inget nytt; steven haworth (www.stevehaworth.com) och Samppa von cyborg är två utövare som gjort liknande transdermala implantat i åratal, metoderna man dock använt har avskräckt alla utom de mest hängivna kroppsmodifierings entusiasterna, många attraheras utav tanken på dem men när man tittade närmare på det så ville man inte utsätta sig för de risker och lidande som det innebar att få dem insatta. Den stora revolutionen kom dock 2006 då Patt Pruitt från custom steel body jewellery tog fram en prototyp för de första microdermala implantatet, som kunde läggas in utan att man behövde använda en skalpell, de har dock utvecklats i snabbt takt i och med att de började bli populära och man började får lite feedback med hur de skulle utformas, man glömmer gärna bort att de mest grundläggande piercingsmycken inte alls såg ut som de gör idag utan från början hade lite konstiga lösningar, exempelvis vanliga ballclosure ringar, standardringen för piercing, började med att kulan satt fast och man öppnade den genom att vrida den i sidled med tänger för att sedan stängas med samma metod. De största nyheterna som plockats fram är olika längder på stammen som sträcker sig upp genom huden. Från början tillverkades de bara i en storlek, vilket gjorde att de funkade lite sämre på en del placeringar. Den andra saken som utvecklades var plattornas utformning, den del som ska vila under huden, en dermal anchor har två delar här, dels en ”häl” vilket är dess korta bit och dels en ”fot” vilket är den längre biten som vilar under hudytan. Vilken utforming som anses vara bäst finns det många uppfattningar om; man får alltid kompensera mellan två olika ytterligheter när man ska försöka finna den bästa lösningen. På den ena sidan så är det hur stabilt man vill att de ska sitta under huden, på den andra sidan är det hur lätt man ska kunna sätta in dem. Ett problem man märkte var att en dermal anchor har en tendens att ”ställa” sig upp ur hålet, att dess häl åkte upp på hudytan medans foten fortfarande satt kvar under hudytan,...

Läs mer

Hur uppstår allergi?

Allergier har man hört historier om när det gäller piercing, även om seriösa piercare använder metaller eller material som är säkra för de som blir piercade, så finns det alltid de som endera piercat sig själva med ett dåligt val av smyckesmetall eller en oseriös piercare som inte bryr sig om sina kunders hälsa. Den allergi som uppstår är nästintill uteslutande sk Kontakt Dermatit(hudallergi) med huvudsakligen nickel, vilket kan yttra sig som irritation, klåda, sveda/ömhet, området kan blir rött och ”nässelfärgat” och börja flagna, fortsätter man bära smycket så riskerar man att utveckla en överkänslighet som täcker hela kroppen, och kontakt med sådana nickelbärande föremål som ringar, klockarmband, metallknappar och liknande kan då också börja uppvisa allergiska reaktioner hos personen ifråga. I Västvärlden räknar man med att runtomkring 10% av alla vuxna kvinnor och ungefär 1% av alla män är mer eller mindre nickelkänsliga, och kan utveckla allergiska reaktioner i kontakt med föremål som innehåller nickel. En hel del har diskuterats om just nickel och nickelinnehåll i smycken och det som egentligen avgör om ett smycke åstadkommer en allergi eller ej är inte hur mycket nickel som det innehåller utan hur mycket nickel och hur lätt nicklet löses ut från metallen, som kroppen sedan kan ta upp. Exempelvis det så kallade implantatstålet reagerar extremt lite på blod, svett, kroppsvätskor och rengöringsmedel, och avger ytterst små mängder nickeloxid som kroppen kan ta upp och reagera på trots att metallen kanske innehåller mellan 10-14% nickel. Ädelmetaller är dock sällan bra val att ha i en läkande piercing, då även om de bara har små mängder annan metall i sig, som till exempel nickel, då de har en tendens att reagera kraftigt på kroppsvätskor och rengöringsmedel,, då de ädla metallerna reagerar på de oädla metaller som de är legerade med, och löser ut dem ur metallen, det är bland annat denna oxid som missfärgar både guld och silver. Men vad är nickel egentligen? Nickel är ett grundämne, dess kemiska namn är Ni, om den tillförs till en legering så ökar den metallens motståndskraft mot rost och liknande, Nickel binder sig väl med andra metaller och används bla i sk rostfritt stål. Nickel är ett av de vanligaste ämnena på jorden, det återfinns i jordytan, på oceanens botten och utsöndras vid vulkanutbrott, Nickel existerar i luften vi andas, i vattnet vi dricker, i tobaksrök och i levande vävnad. Största källan för nickelintag är via födoämnen, människan bär i normala fall runt 10mg nickel i kroppen, vilket är bundet till ett protein kallad nickeloplasmin och utsöndras via kroppsavsöndringar. Födoämnen som bönor, soja, linser, broccoli, bananer, päron, valnötter, hasselnötter, vete, råg, korn, choklad och många andra födoämnen innehåller nickel i märkbara mängder. Chansen att utveckla kontaktallergi mot nickel är större i unga år, speciellt om nickel kommer i kontakt med blod eller sårvätska, som vid ett sår, irriterad hud eller vid en piercing, man debatterar...

Läs mer