Tips och tricks

Här kommer lite blandade tips och trick, som brukar fungera bra för de flesta och som inte är särskilt extrema, i avseende till en del saker som folk hitta på när de ska hjälpa sin piercing på traven. Bara lite blandade, matnyttiga saker som kanske tycks uppenbara, men inte alltid är så självklara när det faktiskt gäller. Om en piercing är infekterad, svullen och öm, men det är väldigt lite utflöde av sårvätska/var. Är det inte ovanligt att den mår bättre utav ett varmvatten bad. Koka upp ungefär 1 liter vatten, tillsätt en tesked salt och låt det sedan stå och svalna något. Det får däremot inte svalna av för mycket utan ska fortfarande vara varmt. Fyll sedan upp ett dricksglas eller liknande behållare och sänk ner piercing i det, alternativ håll det över området så att vattnet inte läcker ut. Håll sedan piercingen i kontakt med det varma vattnet i ungefär 3-5 minuter. Värmen får kroppen att slappna av och öppna upp hålet samtidigt som det stimulerar blodcirkulationen (vilket underlättar för immunförsvaret) och saltlösningen i sig själv fungerar som lätt uttorkande på bakterier. Efter det att piercingen torkats ren och om ni önskar att verkligen skämma bort den. Kan ni efter att ni tvättat händerna ordentligt, försiktigt massera området som piercingen sitter i, börja runtom och arbeta inåt. Var dock noga med att göra rent efter massagen så att inte bakterier har tillförts till området. Om ni för exempel, vill bada i klorerat vatten, men har en oläkt piercing, som en navel eller bröstvårta. Finns det möjlighet att köpa en självhäftande plastfilmskompress, märket Tegaderm och tejpa över den oläkta piercingen som skydd. Plastfilmen gör det omplåstrade området vatten- och bakterietät under tiden ni befinner er i bassängen. Var bara noga med att plastfilmen är ordentligt tillsluten och inte släpper in vatten och som extra försiktighetsåtgärd skadar det inte med en ordentlig tvättning av piercingen efter det att plastfilmen avlägsnas. Vid opereras/röntgas kan läkarna kräva att ni ska ta ur era piercingar. För att undvika problem med att få i dem igen, speciellt om man ska vara ner sövd länge alternativt att piercing är mindre än ett år gammal. Finns möjligheten att ersätta metallsmyckena med ett tillverkat av en icke metall, vanligen ett akryl eller PTFE smycke, men rådfråga först läkarna om restriktioner. När operationen/undersökningen är över så kan ni lätt sätta tillbaks era gamla smycken, utan att hålen har dragit ihop sig. Även om en piercing är läkt, så kan den fortfarande vara känslig ett tag efteråt, hålen kan även snabbt dra ihop sig, speciellt om de sitter i slemhinnor som till exempel tunga, läppar, näsvingarna och kvinnliga genitalier. Var därför försiktig med dem i några månader efter det att de har läkt och undvik att plocka ur och sätta i smyckena mer än nödvändigt. Särskilt smycken som är externt gängade kan ha en irritera effekt på den nyläkta sårvävnaden....

Läs mer

Håltagingspistolen, en förlegad metod

På en del studios och hårsalonger används en sk håltagningspistol för att utföra vissa piercings, oftast då i örat och näsan. Håltagningspistolen är egentligen framtagen för piercing i örats mjukdelar, eller den sk ”snibben” av örat och kan lätt ställa till bekymmer när den istället används till håltagning i näsan eller i örats övriga delar då dess smycken inte är anpassade till något annat än just öronsnibben. Även vid rätt användning så kan den åstadkomma problem. Detta pga att själva smycket kan vara för kort, de håller nämligen en generell längd på 6mm och ger inte utrymme för svullnad, de är svåra att effektivt kunna rengöra, de sk fjärilslåsen på baksidan är nästan omöjliga att fullständigt rengöra och kan lätt bli en grogrund för bakterier. ”Pistolens” pärla är slöare än en piercingnål och river bokstavligen ett hål genom kroppen. Det ställer till onödigt mycket skada på kroppen, vilket ökar risken för infektioner, problem och ärrvävnad. En piercingnål ”skär” ett fint snitt genom kroppen och brukar underlätta läkningen avsevärt när det gäller både läkning och obehag. En håltagningspistol kan heller inte steriliseras ordentligt, vilket gör det svårt att hålla en tillfredsställande hygien. Pistolen kan lätt bli förorenad av blod, hudrester och sårvätska när smycket ”skjuts” genom kroppen, baksidan fläks då upp och sprayar pistolen med kroppsvätskor, även om smycket och dess mottagare är insatta i en kassett som sedan ska kasseras så duger det inte att bara snabbt svabba av resten med någon ytdesinfektion Bilden ovan är ett exempel på slutresultatet då en pistol har använts till ett ”vanligt” hål i örat, personen har drabbats av en växande ärrbildning som även efter avlägsnades av smycket fortsätter att växa, i slutändan fick man med kirurgi avlägsna den felande vävnaden, numera finns det istället ett fint, töjt hål istället utan spår av den ursprungliga...

Läs mer

Piercingplaceringar och läkningstider

Observera att detta bara är ungefärliga läkningstider, flertalet faktorer spelar in på hur lång/kort tid en piercing tar att läka. Skötsel, allmäntillstånd och infektioner samt sjukdomar kan påverka en piercing drastiskt. Nedan följer generella läkningsdirektiv för olika typer av piercings samt en kort beskrivning och om det finns något särskilt att tänka på för läkningen av en särskild form av piercing. Öronen Läkningstid: Varierar, beroende på var på örat piercingen sitter. I öronsnibbar läker piercingen oftast på fyra-sex veckor, brosk och liknande tar vanligen minst åtta veckor eller längre. Horisontal öronsnibb Läkningstid: 8-12 veckor. En intressant typ av piercing, där en stav ligger längst med öronsnibben snarare än rakt igenom, vilket gör att vanligen bägge kulorna på staven är synliga. Piercingen tar lite tid att göra och får oftast utföras på frihanda i och med att det är svårt att fixera området med en piercingstång. Piercingen kräver en särskild anatomi och är inte genomförbar på alla. Industrial / orbital Läkningstid: varierar, överkanten av örat kan ligga på 3-6 månader. Industrial eller orbital är två namn på samma sak, nämligen att ett smycke passerar genom två hål, industrial kallas det om det är en stav som brukas medan om det är en ring som används istället är det en orbital. Det är en rolig och visuellt äventyrlig piercing, vanligen placerad i öronen och då först och främst i örats överkants. Brosket i den övre delen av örat är särskilt lämpad för att ha en stav igenom två separata hål.  Denna typ av piercing kan ibland vara svårläkt, då överkanten av örat gärna utsätts för slitage och irritationer. Tragus / conch / helix / daith / rook Läkningstid: varierar oftast mellan 6-12 veckor. Tragus (den triangelformade hudbiten vid ingången till hörselgången) Conch (innerörat), Helix (överkanten av örat), Daith och Rook(sitter i de små vecken ovanför hörselgången) är alla broskpiercingar som sitter i örats olika delar och har liknande läkningstider. De är alla olika former av broskpiercingar och sitter i de hårdare delarna av örat, vilket medför att de kan ha en tendens till att lättare drabbas av ärrbildningar, detta gör sig gällande speciellt för överkanten av örat (Helix) som ibland vill dra ut på läkningstiden. Tungan Läkningstid: 3-6 veckor. Vid en nygjord tungpiercing är ett sätt att hålla svullnaden nere, att sugga på is. Vanligen är tungan mer svullen på morgonen än under dagen, efter att man har legat ned och sovit, vilket kan dels undvikas genom att under de första nätterna sova med någon. Undvik att leka med den, de första dagarna, helst de första veckorna, då detta lätt kan gå och bli en dålig vana. En nygjord tungpiercing påverkas till viss mån artikuleringen av särskilt S-ljud, en god idé är att så snart som möjligt träna upp talet, då ett tydligt uttalande påverkar hur vi uppfattas socialt. Venoms Läkningstid: 8-12 veckor. Venoms är två tungpiercingar som sitter på vardera...

Läs mer

Skötselråd scarification

Skötselråd för brandings och scarifications Eftersom jag inriktat mig på de två sätt som verkar ge de bästa resultaten så ska jag ge lite skötselråd här, det finns väldigt lite information att tillgå, så det mesta är ihoppsatt av mina egna och andras erfarenheter. Hur ärr uppstår och hur tydliga de blir beror på områdena de utförs på, områden som bröst, övre delen av ryggen och överarmarna får oftare kraftigare ärrbildningar än andra delar av kroppen, denna tendens till ärrbildning på dessa ytor är något som de flesta tatuerare är medvetna om men vid scarifications så är det önskvärt. Likaså bör man vara försiktig med scarification kring leder och böjveck på kroppen; sådana områden kan vara svårläkta, ärrvävnaden svår att kontrollera och motivet blir diffust i sina kanter. BRANDINGS är inte så mycket att yvas över, metoden i sig själv resulterar i bra ärrvävnad, utan att man behöver tillgripa några speciella skötselråd, man bör hålla såret rent och torrt, samt försöka att undvika att irritera det i onödan, till skildnad från andra scarification så är det inte lämpligt att försöka irritera en branding. Om områdets utsätt för mycket friktion eller slitage så kan det vara en ide att införskaffa sterila/rena luddfria kompresser från apoteket, och täcka över den under den första tiden. Brandings som sitter vid leder, senor, stora blodkärl eller nervbanor bör man iakta försiktighet, värmestrålningen från en branding sprider sig nämligen i den omkringliggande vävnaden och kan påverka mer än man räknat med, att skölja området med svalt vatten ungefär en halvtimme borde minska det problemet, då det stoppar värmestrålningens skada på kroppens äggviteämnen, som annars fortsätter att koagulera. De hjälper även till att hålla ärret väldefinerat, något som annars brukar vara mera ”luddigt” i kanterna än till exempel vid en cutting. Om huden uppvisar rodna, sveda och blir uttorkad så kan man smörja in den med någon oparfyrmerad hudsalva, gärna som innehåller vitamin-E eller vitamin-C som underlättar läkning, man ska dock inte smörja in själva sårytan, då det kan försvåra läkningen, själva såret mår bästa av att lämnas ifred. Brännsår är infektionskänsliga, iaktta nogrann handhygien, försök bara ha rena ytor och kläder som kommer i kontakt med det, försök att undvika att skada eller riva upp sårskorporna, ska det tvättas så gör det med mild, oparfyrmerad tvål och vatten och torka försiktig rent. Hur länge det tar för en branding att läka kan variera rejält; det beror på placering, storlek och efterskötsel hur länge den kan ta att läka, så man bör ha tålamod vid en branding, för man kan inte påskynda resultatet värst mycket, snarare tvärtom. SKINPEEL/SKIN REMOVAL – en metod som lämnar ganska bra resultat., och man kan förfara på endera två sätt, endera så avlägsnar man huden och sedan låter man det läka, man håller såret torrt och rent, undviker att rubba sårskorporna och om den utsätt för slitage/risk för nedsmutsning så skyddas...

Läs mer

Scarificationmotiv?

När man ska välja ett motiv vid scarification så är det absolut vanligast att man kommer med sin egen design, det är sällan som personen som utför scarificationen har några designer att erbjuda, Scarification tycks vara en mer personlig sak än tatueringar, där studion brukar ha väggarna täckta av motiv att välja mellan. något som sällan, om nästan aldrig, tas upp är hur man kan lägga upp ett motiv och vilka detaljer som ska vara med på det. Hur nära man kan lägga detaljer och vad som är möjligt måste skapas i samförstånd med den som ska utföra scarificationen; en del detaljer kan inte göra för nära varandra, man riskerar då att motivet blir grötigt och de försvinner in i varandra, andra utformningar kan vara svåra att göra, cirklar, spiraler och liknande kan vara svåra att skära, då de gärna vill bli lite hackiga istället om man inte är försiktig. Då Scarification i västvärlden är ett relativt nytt begrepp, det dök upp runt mitten på 90-talet av ett fåtal pionjärer som testade på det, och fick inte sitt riktiga genombrott förrän början på 2000-talet, så det är ett relativt nytt begrepp för det flesta, och ibland kan det vara svårt att veta hur man kan bygga upp ett motiv, det finns faktiskt mer än ett sätt att bygga upp en snyggt motiv, och mer att tillgå än vad man kan tro, för att skapa scarificationen, man kan nämligen bygga upp motivet på olika sätt. När man väl ska skaffa sig sin scarfication så ska man inte tveka om att blanda metoder om man vill det, slutresultatet kan bli mycket vackrare och unika än vad man tidigare har sett, det finns ingen anledning att bara hålla sig till en typ av scarificationmetod; nuförtiden så blandas oftast båder långa linjer med skinpeel när man skapar ett motiv på kroppen. och det är bara början på det hela, man skulle kunna göra mängder av vackra motiv, speciellt om man satsade mera på större, sammanhängande motiv. Den trenden har börjats märkas mycket inom tatueringsbranchen, allt fler gör hela armarna eller ryggtavlor i ett motiv, man har börjat gått ifrån de mindre motiven och börjar mer och mer satsa på de stora sakerna istället, det kan bara vara en tidsfråga innan en liknande trend, med att man gör scarifications som sitter samman över större ytor börjar dyka upp. Det logiska steget vore också då att man började bli mer och mer intresserad över att skapa annorlunda scarifications istället för det vanliga snitten, och det har jag försökt belyst lite med materialet i artikel. Lite kortfattat så finns det 4 huvudsakliga sätt som man kan bygga upp ett motiv med, så vi börjar med det vanligaste sättet först 1. Långa snitt som bygger upp motivet, oftast med en enda linje som bildar en bild eller symbol, detta sätt att utföra ett motiv på härstammar från...

Läs mer

Scarificationhistorik

Scarification är nog ett av de det utsmyckningsätt som är följt mänskligheten längst, Scarification har använts för att identifiera sig, alltifrån visa sin tillhörighet till en grupp, till jägarens stolta ärr efter farliga djur till de älsta familjemedlemmarnas ålderstecken. Ärr är lite av historieberättare och de ärr som man samlat på sig genom åren är lite av en vägkarta över ens liv, vad man genomlidit och hur uthärdlig man har blivit; ju fler ärr, skador och defekter en människa fått genom åren, desto intensivare liv har de oftast levt. Ärr som man har är oftast tecken på fysiska hinder eller utmaningar som man lyckats övervinna eller överlevt och folk med intressanta ärr har oftast levt intressanta liv, Ibland så kanske man dock överlevt en känslomässig kris, kommit tillfreds med sig själv eller förlorat sin själsfrände, djupgående förändringar som man vill markera på kroppen, men en piercing eller tatuering tycks inte riktig vara det man är ute efter; en vacker bild på huden eller ett nytt smycke någonstans är inte riktigt vad man vill ha på sin hud, man vill ha något udda, något som kommer från kroppen själv, utan att det tillförs något; Scarification kan då vara det man letar efter. Att se ärr som utsmyckningar och något som kan vara vackert kräver en del mental justering för oss uppväxta i västvärlden, man försöker nämligen i det längsta undvika ärr, rynkor och skavanker på kroppen, livet är en konstant kamp för att hålla huden slät och jämn, för att då kan man på något vis hålla sig evigt ”ung”. Hysterin har tagits sig sina mest extrema utlopp inom plastikkirurgin, där man kan se människor som är över 50 års åldern och desperat lägger ut stora summor pengar för att försöka släta ut sina rynkor och på sådant sätt försöka föryngra sig själva, eller iallafall ge sken av att de är fortfarande unga. I många kulturer så respekterar man de äldre, erfarna individerna i ett samhälle, för deras kunskap, visdom och livserfarenhet och deras tecken på ålderdom, ärr och rynkor bärs inte som ett stigmata som försöks täckas över, utan snarare som ett värdighetstecken. Scarification drar också folk som är ute efter det lite ”udda” det lite ”extrema” eller bara helt enkelt tröttnat på de utsmyckningssätt som finns tillgängliga och vill ha ett nytt medium bortsett från tatueringar eller piercings. Huvudsakligen så har två metoder praktiserats genom tiderna, och båda finns representerade på många olika platser runtomkring på jorden, endera sk ”Cuttings” eller sk ”Brandings” båda metoderna har använts i olika syften, men vi börjar med den förstnämda. CUTTING är en gammal, beprövad metod där man endera, skär, skrapar eller på annat sätt tillför ett mönster eller märke på huden genom att man skadar den med ett vasst föremål. Cuttings har praktiserats på stora delar av jorden men är idag en utdöende sedvänja, tillskildnad från tatueringar som i många områden...

Läs mer