När kroppen stöter ifrån sig smycken

Migreringen är egentligen en naturlig reaktion för kroppen, men vid en piercing så är den reaktionen inte önskvärd. Att piercingen migrerar innebär i praktiken att kroppen vägrar acceptera det främmande föremålet (piercingsmycket) och försöker istället lösa upp/stöta ut det ur kroppen. Det kan även bero att en piercing gjorts på tok för ytlig och påverkar blodcirkulationen och hudens normala funktioner i en så stor utsträckning att de överliggande hudlagren börjar dö och smycket ramlar snart ut. Ibland kan en migrering stanna av sig själv. Ibland kan ett byte av smycke rädda en piercing, men många gånger så fortsätter det tills smycket slutligen görs kvitt ur hudytan. Det bästa är inte att vänta på att det ska gå så långt, utan att man tar ut den innan den ligger så ytligt att det finns risk att huden spricker upp. Dels så läker det ihop snyggare och blir mindre ärr, dels kan man snabbare försöka igen om man fortfarande vill göra den piercingen, man kan fortfarande få ett mycket bra resultat på det andra försöket. Att smycken migrerar är nämligen inte konsekvent, ibland händer det, ibland inte. Vissa piercings som navlar och ögonbryn kan migrera, likaså vissa mer ovanliga varianter. Din piercare bör ha informerat dig om det och om ungefär hur vanligt det är för den typ av piercing man tänkt sig innan ingreppet...

Läs mer

Hur bildas ett piercinghål?

Ett piercinghål i kroppen är en sk fistelgång, en fistel är per definition en ”ej normalt förekommande rörformad kanal” genom kroppsvävnaden. Oftast när man talar om en fistel så är det en sjuklig förändring som uppstår tillsammans med en kraftig infektion under hudytan, med en ansamligen av vätska, var och liknande, fisteln fungerar då som dränage (släpper ut) från infektionen när trycket i den blir för stort. Men fistlar kan också betecknas av kanaler som åstadkommits genom kirurgiska ingrepp eller piercing. När en piercing utförs och ett föremål sätts in i sårkanalen, så börjar läkningsarbetet genast, inom ett par timmar eller dagar så är sårytan täckt av ett rödaktigt, knottrig sk granulations-vävnad, alltså ett lager av koaguleratt blod och äggviteämnen, som täcker sårväggarna, invandrade vita blodkroppar och andra närbesläktade celler ansamlas också i området. Detta kan ibland vara det sårsekret som kommer ur piercing, som ibland misstolkas som var eller tecken på infektion, när det sipprar ut ur piercingens öppningar och oftast bildar som skorpor på piercingsmycket. Fina kärlgrenar börjar nu att växa in från omgivningen, denna vävnad ombildas i efterhand till en trådig bindvävnad, som har en tendens att skrumpna under läkningsprocessen och bildar ärrvävnad. Samtidigt börjar en riklig nybildning av epitelceller (vävnadceller) överhudenslager, den börjar sträcka sig från sårkanterna tills den sträcker sig ut över hela sårkanalen, och liknar i början en genomskinlig hinna, och allt eftersom hornomvandlas de ytligaste liggande cellerna, så att tunneln blir betäckt med en normal, om än tunnare hud. För att uppnå bästa resultat, så bör man tillgripa en bra och korrekt sårvård, som så lite som möjligt stör och påverkare kroppens egna läkningsprocess. Trots alla olika utlovande om rengöringsmedel som har starka antiseptiska egenskaper, så är det få som säkert kan döda bakterierna i ett sår, utan att skada och irritera de omkringliggande vävnaderna och därigenom försvåra läkningen och öka ärrbildningen. Man måste i regel överlåta åt kroppens eget immunförsvar (vita blodkroppar, antikroppar) att ta itu med bakterier och istället satsa på att försöka understödja kroppens läkning på annat sätt; genom att avlägsna restprodukter från läkningsprocesser, hålla det rent och luftigt, iaktta noggrann handhygien innan man ens är i närheten av piercingen. Använd bara rena tops och engångsartiklar och försök hålla såret torrt under läkningen (inte uttorkat, utan undvika att blöta ner det alltför...

Läs mer

Tips och tricks

Här kommer lite blandade tips och trick, som brukar fungera bra för de flesta och som inte är särskilt extrema, i avseende till en del saker som folk hitta på när de ska hjälpa sin piercing på traven. Bara lite blandade, matnyttiga saker som kanske tycks uppenbara, men inte alltid är så självklara när det faktiskt gäller. Om en piercing är infekterad, svullen och öm, men det är väldigt lite utflöde av sårvätska/var. Är det inte ovanligt att den mår bättre utav ett varmvatten bad. Koka upp ungefär 1 liter vatten, tillsätt en tesked salt och låt det sedan stå och svalna något. Det får däremot inte svalna av för mycket utan ska fortfarande vara varmt. Fyll sedan upp ett dricksglas eller liknande behållare och sänk ner piercing i det, alternativ håll det över området så att vattnet inte läcker ut. Håll sedan piercingen i kontakt med det varma vattnet i ungefär 3-5 minuter. Värmen får kroppen att slappna av och öppna upp hålet samtidigt som det stimulerar blodcirkulationen (vilket underlättar för immunförsvaret) och saltlösningen i sig själv fungerar som lätt uttorkande på bakterier. Efter det att piercingen torkats ren och om ni önskar att verkligen skämma bort den. Kan ni efter att ni tvättat händerna ordentligt, försiktigt massera området som piercingen sitter i, börja runtom och arbeta inåt. Var dock noga med att göra rent efter massagen så att inte bakterier har tillförts till området. Om ni för exempel, vill bada i klorerat vatten, men har en oläkt piercing, som en navel eller bröstvårta. Finns det möjlighet att köpa en självhäftande plastfilmskompress, märket Tegaderm och tejpa över den oläkta piercingen som skydd. Plastfilmen gör det omplåstrade området vatten- och bakterietät under tiden ni befinner er i bassängen. Var bara noga med att plastfilmen är ordentligt tillsluten och inte släpper in vatten och som extra försiktighetsåtgärd skadar det inte med en ordentlig tvättning av piercingen efter det att plastfilmen avlägsnas. Vid opereras/röntgas kan läkarna kräva att ni ska ta ur era piercingar. För att undvika problem med att få i dem igen, speciellt om man ska vara ner sövd länge alternativt att piercing är mindre än ett år gammal. Finns möjligheten att ersätta metallsmyckena med ett tillverkat av en icke metall, vanligen ett akryl eller PTFE smycke, men rådfråga först läkarna om restriktioner. När operationen/undersökningen är över så kan ni lätt sätta tillbaks era gamla smycken, utan att hålen har dragit ihop sig. Även om en piercing är läkt, så kan den fortfarande vara känslig ett tag efteråt, hålen kan även snabbt dra ihop sig, speciellt om de sitter i slemhinnor som till exempel tunga, läppar, näsvingarna och kvinnliga genitalier. Var därför försiktig med dem i några månader efter det att de har läkt och undvik att plocka ur och sätta i smyckena mer än nödvändigt. Särskilt smycken som är externt gängade kan ha en irritera effekt på den nyläkta sårvävnaden....

Läs mer

Håltagingspistolen, en förlegad metod

På en del studios och hårsalonger används en sk håltagningspistol för att utföra vissa piercings, oftast då i örat och näsan. Håltagningspistolen är egentligen framtagen för piercing i örats mjukdelar, eller den sk ”snibben” av örat och kan lätt ställa till bekymmer när den istället används till håltagning i näsan eller i örats övriga delar då dess smycken inte är anpassade till något annat än just öronsnibben. Även vid rätt användning så kan den åstadkomma problem. Detta pga att själva smycket kan vara för kort, de håller nämligen en generell längd på 6mm och ger inte utrymme för svullnad, de är svåra att effektivt kunna rengöra, de sk fjärilslåsen på baksidan är nästan omöjliga att fullständigt rengöra och kan lätt bli en grogrund för bakterier. ”Pistolens” pärla är slöare än en piercingnål och river bokstavligen ett hål genom kroppen. Det ställer till onödigt mycket skada på kroppen, vilket ökar risken för infektioner, problem och ärrvävnad. En piercingnål ”skär” ett fint snitt genom kroppen och brukar underlätta läkningen avsevärt när det gäller både läkning och obehag. En håltagningspistol kan heller inte steriliseras ordentligt, vilket gör det svårt att hålla en tillfredsställande hygien. Pistolen kan lätt bli förorenad av blod, hudrester och sårvätska när smycket ”skjuts” genom kroppen, baksidan fläks då upp och sprayar pistolen med kroppsvätskor, även om smycket och dess mottagare är insatta i en kassett som sedan ska kasseras så duger det inte att bara snabbt svabba av resten med någon ytdesinfektion Bilden ovan är ett exempel på slutresultatet då en pistol har använts till ett ”vanligt” hål i örat, personen har drabbats av en växande ärrbildning som även efter avlägsnades av smycket fortsätter att växa, i slutändan fick man med kirurgi avlägsna den felande vävnaden, numera finns det istället ett fint, töjt hål istället utan spår av den ursprungliga...

Läs mer

Risker vid piercings?

Man kan säga att det finns huvudsakligen tre risker med en piercing, och korrekt förfarande minimerar chanserna för alla tre. De tre huvudgrupperna är: Infektioner En infektion kan uppstå när man kommer i kontakt med skadliga bakterier, virus eller mikroorganismer, de flesta infektioner kommer från något av följande: Man vidrör piercingen med orena händer; oavsett om man ”bara” tar i smycket eller pillar i sårkanterna så kan det leda till bakterier får tillträde till kroppen, man räknar med att detta kanske står för över 50% av alla infektioner i piercings. Oral kontakt med piercingen; munhålan innehåller en mängd bakterier, varav ett flertal kan åstadkomma infektioner, streptoccocer kan tex åsamka obehagliga och svårläkta infektioner. Kontakt med andra kroppsvätskor; blod, sårvätska och könsvätska kan lätt överföra obehagliga infektioner. Bristande personlig hygien kan leda till problem, delvis kan man få bekymmer av kroppens egna bakterier, delvis hjälper det andra bakterier att lättare åstadkomma infektioner. Bad i pool, allmäna solarium eller i vatten som ser eller luktar konstigt kan åstadkomma problem, allmäna bassänger innehåller delvis klor som irriterar piercingen, men kan även innehålla bakterier som är vilande genom sk ”sporbildning”, i väntan av en gynnsam miljö, som en oläkt piercing. Allmäna solarium används av många människor, vilket gör att det kan finnas mycket bakterier i omlopp, vilket ökar infektionschanserna. De första tecknen på att en infektion har uppstått brukar vara att man får en allvarlig rodnad, svullnad eller hårdhet i området, smärta och ömhet, speciellt om det ”spränger” eller ”bultar” i området, om området känns spänt och oelastiskt kan det vara tecken på en kraftig, underliggande infektion, speciellt om man upplever obehag om man pressar på den. Infekterade piercings brukar ha ett utflöde av en tjock gul/grönfärgad massa, som kan även vara blodblandad pga av bakterie angrepp i sårväggarna. Om man tror sig ha en infektion, bör man snarat söka sig till en läkare eller piercare, desto snabbare man åtgärdar problemet, desto mindre chans för allvarliga problem, samt att det minskar tiden som det tar för kroppen att återhämta sig från infektionen och förhoppningsvis påverka läkningstiden minimalt. Man ska INTE ta ur smycket, piercings är inte öppna sår; utan ett sk sticksår, så länge smycket sitter i såret så fungerar det som ett dränage, och gör att var, blod och sårvätska avlägsnas genom hålen, samt tillåter att piercingen ”andas”. Smycket i sig själv åstadkommer inte infektionen, bakterier och virus gör det. De flesta smycken är tillverkade av ett dött, ickeorganiskt material, som Titan och kan därmed inte på egen hand infektera en piercing. Man kan få allergi utav ett smycke ja, men inte infektioner, i alla fall inte om det var rent från början. Att gå med en obehandlad infektion i kroppen är inte tillrådigt, dels kan mer elakartads infektioner få fäste, tack vare att kroppens immunförsvar och förmåga att bekämpa infektioner i området kan bli påverkat negativt, dels kan infektioner bli mer...

Läs mer

Piercingmyter

Om piercing finns mängder av rykten, myter och andra skrönor. Jag har tagit upp några av de vanligaste och försökt förklara lite hur de troligtvis har uppstått och om det finns någon sanning i dem Observera att jag inte försöker säga att jag nödvändigtvis har rätt, det är snarare hypoteser dess ursprung. MYT: När man piercar sig i tungan så kan den ruttna/klyva sig. FAKTA: Tungan kan inte ”ruttna” men ett fåtal individer har fått kraftiga infektioner i samband med tungpiercing, då man inte har skött hygienen rätt, haft maximal otur, eller kraftig nedsatt immunförsvar. Munnen är en smutsig del av kroppen och man bör behandla alla orala piercings noggrant för att undvika komplikationer. Ryktet om att tungan skulle kunna klyva sig kan ha uppstått från två saker; (1) Man har sett någon som gjort en så kallad ”tongue splitting” där man medvetet på ett eller annat sätt har klyvt tungan. (2) Att man sett när någon, under läkningen, fått mycket ärrvävnad som då gärna dyker upp på sidorna och bildar något som ser ut som en ”slits” i tungan. Det är inget farligt men det ser ganska oroväckande ut, med tiden så brukar just denna typ av ”klyvning” försvinna ner tillbaks, även om ibland så kvarstår lite ärrvävnad under längre tid. MYT: När man piercar ögonbrynet/näsan så kan man bli blind/förlamad i halva ansiktet. FAKTA: Såvida piercaren inte slinter med nålen, så är chansen att bli blind nästintill omöjligt Synnerven går bakom ögat och för att komma åt den så måste man passera ögongloben och dess muskelfästen, vilket man inte gör. Likaså är risken att en infektion ska leta sig in från endera näsan eller ögonbrynet är obefintlig. En förlamning av ansiktsmusklerna vore också svårt att göra, då man helt enkelt inte kan åstadkomma så mycket skada på nervbanorna så man får ett sådant bortfall. När folk säger att man kan träffa ”fel” nerv, så är det en missuppfattning om hur merparten av nervsystemet fungerar. Man sticker nämligen inte ens i närheten av kroppens stora nervbanor. Men när man piercar folk i näsan så upplever en del att det känns som det sticker ut i kinden. Detta är helt normalt och försvinner oftast inom ett par minuter, likaså kan ögat tåra sig ordentligt när man gör endera ögonbryn eller näsan, men det är en normal smärtreaktion som sker när du upplever obehag nära näsan och man träffar inte en tårkanal för de sitter så högt upp att man kommer inte i kontakt med dem via piercings. MYT: Om man töjer öronen så drar de aldrig ihop sig. FAKTA: En del piercings, i tex brosk drar inte alltid ihop sig ordentligt, medans andra som tex nederkanten av örat lätt drar ihop sig. Hål som är 10mm försvinner lätt ner till minimal storlek som ett normalt örhänge lätt kan fylla. Medan hål som stora 20mm tunnlar sjunker ihop till ca...

Läs mer