Piercing – En gammal tradition

Piercing har sedan antiken (och dessförinnan) utövats inom en mängd olika kulturer. Anledningen för att smycka sin kropp genom piercing är lika många som antalet kulturer som brukat dem. De mer generella är, ett rituellt bruk för att markera en övergång, vanligen från pojke till man och dels för att markera tillhörighet till en grupp.  Andra anledningar faller under kategorin som sexuell förhöjning och ren och skär fåfänga. Där de estetiska aspekterna i väldigt hög utsträckning även kopplar till ritualen och grupptillhörighet samt det sexuella. Under de senaste decennierna har det skett ett ökat intresse för kroppsutsmyckning. Inte enbart för kläder, smink, smycken och frisyrer utan även för former av att prydda sin kropp på ett sätt som tidigare stämplats som barbariska, perversa eller på annat sätt ”avvikande”. Merparten av 1900-talets fördomar kring tatuering, piercing och annan kroppsmodifiering som en markering på sjöfarare, kriminella och prostituerade, har luckrats upp och är idag förhållandevis vanliga fenomen. Sedan det att olika former av kroppsmodifiering började dyka upp inom olika subkulturer under 1960-70-talet och särskilt under de sista 15åren i Sverige har utvecklingen varit lavinartad. Idag är mycket av dessa ett bruk för gemene man och nått den grad av tolerans att det ibland blir lätt att glömma de fördomar som fortfarande cirkulerar. Framförallt är det tatuering och piercing som har nått en högre grad av social acceptans, samtidigt som det konstant utvecklas och dyker upp andra gamla former av kroppsmodifiering i ny tappning och de som är helt nya, bland annat har scarification trätt fram som ett alternativ till tatueringen. Piercing är utan tvekan ett av de äldsta sätten att smycka sig och en av de former som är bland det mer utbredda över världen och går att finna allt från det kyliga arktiska klimatet till Saharas heta sandöknar. En av orsakerna till dess popularitet är att de, i de flesta fall, inte är en permanent modifiering. Utan de flesta piercingar går att avlägsna och med tiden tynar hållet bort till ett litet ärr. Medan öronen (som inte förefaller finnas där för någon annan anledning än piercing) onekligen är den vanligaste typen av piercingen är både näsa och läppar vanliga placeringar för piercings över hela världen. Bara fantasin verkar begränsa vilken typ av smycke som människor har burit i sådana piercings och möjligheterna är oändliga. Sagan slutar inte heller med tillförandet av ett hål i kroppen, utan med detta ökar bara möjligheterna. När väl en liten piercing har blivit gjord i kroppen kan denna långsamt ökas i storlek genom att systematisk sätta in större och större smycken för att i slutändan kunna resultera omformad vävnad alternativt för att kunde bära nya och större smycken. Oavsett anledning, så är resultat spektakulärt och visar på det spektrum av möjligheter som kroppen kan modifieras till, om bara önskan, vilja och drömmen finns där. Piercings har ökat markant och bryter hela tiden ny mark, i...

Läs mer

Festivalpiercing, Oftast en dum ide

Få seriösa piercare/tatuerare arbetar på festivaler, marknader och liknande platser. Det är svårt att sköta hygien, sterilisering, ha tillgång till en ren miljö och rinnande vatten, samt allt annat som finns i en studio, vilket ökar risken för komplikationer i samband med piercings och försvårar kundkontakten. Samtidigt kan det vara svårt att sköta eftervård för de som fått sina piercings gjorda. Eftervården är en viktig del av hur bra en piercing läker, likaså är det svårt att komma på återbesök om man får problem med sin piercing, eller har frågor i efterhand. På festivaler och marknader stöter man ibland på piercare som inte ens kommer från det land som man är i och när festivalen är över så åker de vidare till nästa festival, så förmågan att hålla kontakt kan vara mycket liten, eller i alla fall lång väg att åka. Likaså har tillgänligheten till piercingutrustning som tänger, smycken och nålar ökat så en allt större fenomen är att man hittar någon amatör som öppnar en improviserat piercingstudio på festivalcampingen där man utför piercing på betalande kunder, hygienen och kunskapen om korrekt utförande är oftast ointressanta utav dessa indivder; ifall man brydde sig skulle man till att börja med inte sitta i ett tält till att börja med, tillgången till rinnande vatten är obefintligt och rengöringen av instrument är i bästa fall bristfällig vilket ökar chansen för infektioner eller överföringar av virus/blodsjukdommar. vart använda nålar och kontaminerat material tar vägen ska man troligen inte ens tänka på, vilket gör att man även utsätter rengöringsarbetarna för fara. Mentaliteten bland piercing/tatueringstudios har dock på senare år mjukats upp angående att arbeta på festivaler och marknader, i början på 2000-talets så ylade och förbannade sig hela branchen om alla ”oseriösa” som arbetade på festivaler och liknande; vid slutet på samma årtionde hade man på bred front flyttat in på festivalerna själva då vinst och reklamintresset vida överstiger intressen för att utföra piercings/tatueringar under så bra  och hygieniska omständigheter som möjligt. När man väl branschen har flyttat in på festivalerna så är det högst osannolikt att man någonsin kommer att flytta ut från dem då det är en lukrativ möjlighet och ett tillfälle att sprida reklam för en studio, nackdelen är dock större än fördelarna, då man istället riskerar att folk får problem med sina piercings eller blir missnöjda med resultat; alla som är på festivaler vet att man gör en del tokiga saker som i efterhand man vill ha ogjorda ; mer än en festivalpiercing har plockats bort så snart man kommit hem då den inte riktigt passat ens smak, om det är en tatuering är dock långt mycket mer problematiskt att avlägsna dem. Att utföra Piercings/tatueringar är något som hör hemma i en studion under kontrollerade former, inte i ett plasttält på en dammig åker eller gatukant under en...

Läs mer

Downsizing – Universalbotemedlet

Downsizing – upsizing Down sizing är nog det bästa universella botemedlet för de flesta problem som kan uppstå vid piercing. Speciellt om man inte har tid/kan besöka en piercare när man har en trilskande piercing, så kan metoden vara väl värd att testa. Vad man menar med down sizing är att man byter ner från det nuvarande smycket till ett som är tunnare. Det låter som en banal lösning, men åtgärdar säkert 90% av alla problem som uppstår. Lämpliga anledningar för en downsize är: INFEKTION – att göra en downsize vid en infektion ökar tillförsel av syre till piercingen, vilket försvårar för bakterierna att föröka sig, då de flesta bakterier som trivs i piercingsår är anaeroba (dvs. förökar sig lättast i syrefattiga sår). Det öppnar även upp sårkanalen mer, vilket ökar dränaget utav var, sårvätska o.s.v. och underlättar tvättning. Sist men inte minst så brukar det öka blodgenomströmningen, vilket gör att kroppens immunförsvar får lättare att arbeta och tillströmningen av leukocyter (vita blodkroppar) ökar. ”BLOWOUTS” är ett fenomen som uppstår när man töjer för fort, för stort eller på annat sätt skadar ett hål så mycket att man klämmer ut hålets insida på utsidan istället, det ser ut som en köttig kanal. Problemet bör åtgärdas omedelbart, genom att man byter ner till den storleken på smycke man hade tidigare eller under, och försöker se till att insidan lägger sig tillrätta. Att man byter ner i storlek gör att vävnaden kan lägga sig i sin normala position igen, annars kan det hela läka så att den förblir utanför och sedan kvarstår. Ett felläkt blowout kan vara svårt att avlägsna utan kirurgi och kan fortsätta att växa i samband med att man töjer. Ett mindre smycke, minskar även trycket i vävnaden, vilket gör att blodcirkulationen inte rubbas, detta förebygger infektioner, men kan även göra att så kallade ”trycksår” inte uppstår. Brosk är ett sådant område där många annars kan få stora irritationer i samband med piercing. ÄRRBILDNINGAR, kan uppstå i en piercing i samband med olika saker. Oftast dyker ärrbildningar upp när man försöker pierca sig med relativt grova kanyler, eller har haft infektioner i samband med läkningen. Vanligtvis så är det ”utgångshålet” som man hittar den och det ser då ut som spända, röd/lila blåsor. Har man fått sådana problem så kan man ibland minska irritationen genom att delvis byta ner till ett tunnare smycke, delvis genom att minska längd/storlek på smycket. Detta minskar dels vikten som drar eller hänger på sårvävnaden, dels så förhindrar det att smycket rör för mycket på sig, vilket kan irritera kroppen. I detta fall ska man dock vara försiktig, för ibland så är det ett för tungt smycke som åstadkommer ärrbildningen till att börja med. Manliga genitalpiercings är ett bra exempel på när man bör undvika tunga smycken, vid sex sker mycket friktion och slitage i området, vilket kan leda till obehag och ärrbildning....

Läs mer

Hur ont gör det? Finns det smärtlindring?

Gör det ont? De flesta personer tycker att det gör ont i mer eller mindre utsträckning. Oftast tar det dock bara ett ögonblick och det brukar snabbt gå över efter penetrationen. Efteråt kan man ibland känna sig lätt yr, men det brukar också snabbt gå över. En del piercare väljer att göra piercings när man ligger ner för att ta bort så mycket som möjligt av obehaget. Att vara nervös inför en piercing är naturligt och inget att skämmas över. Tala gärna om att du är nervös för din piercare och varför, bara den saken gör oftast det lättare att klara piercingsituationen. Ibland kan människor reagera med kraftigare yrsel och svimningsfall, oftast för att man stressar upp sig mycket över piercingen. Det är i och för sig inte farligt och piercaren är oftast van att hantera sådana situationer, men det känns oftast obehagligt för den det drabbar. För att undvika sådant kan man försöka slappna av och komma ihåg att andas. Att pierca sig på fastande mage gör oftast att det blir lättare att få yrsel. Smärtlindring? När det gäller smärtlindring så finns det olika varianter för olika delar av kroppen. Oskadad hud tar inte lätt upp bedövningssalvor och kräver en viss värmetid sedan de applicerats. Slemhinnor däremot brukar vara mycket mera mottagliga än hud och är lättare att bedöva ordentligt. Oavsett metod, så blir det sällan totalt smärtfritt, men mycket av smärtan kan undvikas genom en kompetent piercare, samt en gedigen smärtlindring. Vid piercing används sällan bedövning, tom aktivt avråds ibland men det är helt utan grund, effektiv smärtlindring är enkelt att applicera och åstadkommer inga biverkningar på läkningen då de är lindriga och lämnar området snabbt.Varför använder man då inte bedövning vid piercings eller iallafall erbjuder det vid piercings? för det tar för lång tid om man vill hålla en hög omsättning av kunder, en beteende  som mycket kommer från den amerikanska uppfattningen om piercing och smärtlindring i samband med det Man märker att man gärna pratar om endorfinkickar, upplevelser och rituella betydelser, ett bra exempel karen hudson uppfattning i kroppsmodifieringsboken ”living canvas”, för att citera; -varför vänta i 30 minuter på något som bara kommer ta 30 sekunder att utföra?- tja, med den uppfattningen kan man ju hoppa över att dra ut en tand med bedövning, det brukar ju bara ta ett par sekunder det med, men få personer skulle nog frivilligt underkasta sig något som är mer hämtat ur tandläkarnas historik för hundra år sedan, jovisst kan man klara en piercing utan bedövning och för många är det inte nödvändigt, men frågan är inte om man kan klara det utan bedövning, utan snarare om man vill klara det utan bedövning, precis som man kan dra ut en tand utan bedövning Om man frågar en piercing-utövare varför man inte använder bedövning så får man gärna höra tre anledningar, samtliga felaktiga. Det funkar inte med bedövning. påstående...

Läs mer

Konsten att töja ett hål

Töjning – olika sätt och förfarande Töjning av hål är ett populärt sätt för piercingintresserade att förnya sina hål, och fortsätta med kroppsutsmyckning, utan att behöva göra nya hål i kroppen eller för att göra något som är ”udda”. Utan tvekan så är öronsnibben det vanligaste stället för att töja, men både broskdelar, läppar, tungor, bröstvårtor och liknande töjs nuförtiden. För att undvika bekymmer och problem när man töjer så är det först och främst de förebyggande åtgärderna som är viktiga, tid och tålamod ger bättre utdelning än om man skyndar på det hela. Efter varje töjning är det viktigt att låter kroppen vila ett tag, hur länge detta är beror lite på vart i kroppen man just töjt, brosk till exempel tar ganska lång tid att vänja sig mellan varje töjning, medan öronsnibben vänjer sig förhållandevis fort. Hur mycket man ska/kan töja varje gång är också svårt att avgöra, oftast så går mjukdelar som örats nederdel lätt att töja 2mm åt gången, medans till exempel septum och bröstvårtor oftast bara kan töjas 1mm i taget, brosk kanske tom. ännu mindre. Skyndar man i processen så kanske man kommer upp i storlekar lite snabbare, men det kan leda till ärrbildningar i hålen, vilket gör dem mera svårtöjda, man kan också drabbas av sk ”blowouts” när innerväggen av hålet pressas ut ur hålet; åtgärdas man inte omedelbart problemet så kan det uppstå permanenta deformeringar, en kant av vävnad som hänger ut på oftast baksidan av hålet, och ser ut som hålet nästan vrängt sig ut och in, vilket det faktiskt på sätt och vis också har gjort. Några grundläggande regler och tips för att töja på ett så enkelt, snabbt och smärtfritt sätt som möjligt, med så liten chans för komplikationer som möjligt. När man ska töja ett hål i örat eller på andra stället så kan en varm dusch, badkar eller annan varm o fuktig miljö vara en bra plats för att töja, alternativ kan man sänka ner området i varmt vatten, detta hjälper kroppsvävnaden att slappna av och bli elastisk, stimulerar blodcirkulation, vilket underlättar återhämtning och läkning, ifall småskador uppstår. Att massera området före, under och efter man töjt är en smart ide, inte bara stimulerar det blodcirkulationen och får kroppen att slappna av, det kan även ta bort en del av obehaget av att kroppen är ”spänd” i området. Massage har en tendens att minska ärrbildningar i området som man töjer i, och är därför värt att lägga ner lite extra tid på att göra. Vissa massageoljor, som tex de som innehåller Vitamin E, eller är återfuktande, kan påskynda tiden det tar för kroppen att återhämta sig, och kan senare underlätta vidare töjning. Massage i området förebygger även att kroppen ”tunnar” ut sig på utsatta ställen, varför det fungerar på det sättet kan man inte förklara, men en anledning skulle kunna vara att föremålet tvingas mot vävnaden,...

Läs mer

Att skära eller att töja

På senare tid har en ökning av töjningar skett. Inte bara öron töjs som aldrig förr utan även mer ovanliga saker som septum, labret, navlar och bröstvårtor ökar i storlekar. Att töja och sätta i smycken är en kamp i sig själv och ger möjlighet att använda smycken som är visuellt starka och vackra. Mer än en person har känt sig stolt när man sitter med sina stora pluggar i öronen, efter kanske åratal av slit och töjningar. Dock så har det på senare tid även skett en ökning av att endera skära ett större hål från början eller använda en sk Dermal Punch för att komma upp i storlek snabbt och slippa det krångel som kan uppstå i samband med att man töjer kroppsvävnad. Jag utropar mig inte som en expert på det här men skriver ner lite erfarenheter om hur kroppen kan reagera på både mig själv och på andra som har erfarenhet från båda metoder. Jag hoppas att något av det kan vara matnyttigt och få någon att tänka till innan man väljer vilket sätt man vill prova själv. Anledningarna till varför en del skär eller använder en ”punch” är många. En del hävdar att vävnaden är lättare att töja efteråt, vilket faktiskt har en logisk grund; om hålet är större och läks fint, så finns det mer vävnad som lätt går att töja. Omvänt så kan det också vara svårare, mycket ärrvävnad i området gör området segt och oelastiskt. Likaså brukar området som man skurit/punchat i se mer naturligt ut och verka slätare och inte lika spänd. Metoden kan spara in pengar för personer som önskar stora hål, men tack vare en snål budget inte har råd att köpa mängder av smycken till sina piercings. En del människor vill bara spara tid och komma ikapp snabbt och man ser skära/punch som ett snabbt sätt att fort komma upp i storlek. Vad man dock ska stanna och fundera över är just att när man tillgriper den här typen av ingrepp, så blir det mycket svårare att ångra sig om man inte länge vill ha sina stora hål. Hålen har skurits upp och sedan läkt så att kroppen formats sig efter det smycke man haft i under läkningstiden, vilket gör att man skapat en permanent öppning genom kroppen, en sk fistel. För att stänga en sådan gång krävs plastikkirurgi. Om man istället valt att töja så kan tom ganska stora hål dra ihop sig så de knappt är märkbara. Riskerna är även mindre när man töjer, jämfört med att skära eller puncha. När man skär eller punchar kan man drabbas av infektioner, blodförlust och oftast mycket mera smärta än om man hade valt den långsamma metoden. Att skära eller puncha för att få drastiska resultat är kanske inte att rekommendera. Ibland kan det dock vara en god idé att endera göra ett snitt för att underlätta vidare...

Läs mer