Downsizing – Universalbotemedlet

Downsizing – upsizing

Down sizing är nog det bästa universella botemedlet för de flesta problem som kan uppstå vid piercing. Speciellt om man inte har tid/kan besöka en piercare när man har en trilskande piercing, så kan metoden vara väl värd att testa. Vad man menar med down sizing är att man byter ner från det nuvarande smycket till ett som är tunnare. Det låter som en banal lösning, men åtgärdar säkert 90% av alla problem som uppstår.

Lämpliga anledningar för en downsize är:

INFEKTION – att göra en downsize vid en infektion ökar tillförsel av syre till piercingen, vilket försvårar för bakterierna att föröka sig, då de flesta bakterier som trivs i piercingsår är anaeroba (dvs. förökar sig lättast i syrefattiga sår). Det öppnar även upp sårkanalen mer, vilket ökar dränaget utav var, sårvätska o.s.v. och underlättar tvättning. Sist men inte minst så brukar det öka blodgenomströmningen, vilket gör att kroppens immunförsvar får lättare att arbeta och tillströmningen av leukocyter (vita blodkroppar) ökar.

”BLOWOUTS” är ett fenomen som uppstår när man töjer för fort, för stort eller på annat sätt skadar ett hål så mycket att man klämmer ut hålets insida på utsidan istället, det ser ut som en köttig kanal. Problemet bör åtgärdas omedelbart, genom att man byter ner till den storleken på smycke man hade tidigare eller under, och försöker se till att insidan lägger sig tillrätta. Att man byter ner i storlek gör att vävnaden kan lägga sig i sin normala position igen, annars kan det hela läka så att den förblir utanför och sedan kvarstår. Ett felläkt blowout kan vara svårt att avlägsna utan kirurgi och kan fortsätta att växa i samband med att man töjer. Ett mindre smycke, minskar även trycket i vävnaden, vilket gör att blodcirkulationen inte rubbas, detta förebygger infektioner, men kan även göra att så kallade ”trycksår” inte uppstår. Brosk är ett sådant område där många annars kan få stora irritationer i samband med piercing.

ÄRRBILDNINGAR, kan uppstå i en piercing i samband med olika saker. Oftast dyker ärrbildningar upp när man försöker pierca sig med relativt grova kanyler, eller har haft infektioner i samband med läkningen. Vanligtvis så är det ”utgångshålet” som man hittar den och det ser då ut som spända, röd/lila blåsor. Har man fått sådana problem så kan man ibland minska irritationen genom att delvis byta ner till ett tunnare smycke, delvis genom att minska längd/storlek på smycket. Detta minskar dels vikten som drar eller hänger på sårvävnaden, dels så förhindrar det att smycket rör för mycket på sig, vilket kan irritera kroppen. I detta fall ska man dock vara försiktig, för ibland så är det ett för tungt smycke som åstadkommer ärrbildningen till att börja med. Manliga genitalpiercings är ett bra exempel på när man bör undvika tunga smycken, vid sex sker mycket friktion och slitage i området, vilket kan leda till obehag och ärrbildning.

SVULLNAD eller ”tryck” i piercingområdet. I en del områden kan det ibland ske en obehaglig svullnad som i värsta fall kan leda till andra problem, ett bra exempel är brosket i öronen. Brosket i örat är känsligt, i samband med feber, slitage osv. kan det lätt börja pressas mot smyckena som sitter placerade i örat, vilket oftast är smärtsamt. Det sipprar också ut kroppsvätska ur hålen och i extrema fall så kan tryck uppstå. Genom att tillfälligt byta ner en storlek på smycket, så lämnar man mer utrymme för svullnad. När problemet försvunnit så kan man oftast lätt töja upp hålet igen till den förutvarande storleken. Oftast kan ett snabbt åtgärdande med en tillfällig minskning lösa många problem innan de faktiskt blir problem.