Hur bildas ett piercinghål?

Ett piercinghål i kroppen är en sk fistelgång, en fistel är per definition en ”ej normalt förekommande rörformad kanal” genom kroppsvävnaden.

Oftast när man talar om en fistel så är det en sjuklig förändring som uppstår tillsammans med en kraftig infektion under hudytan, med en ansamligen av vätska, var och liknande, fisteln fungerar då som dränage (släpper ut) från infektionen när trycket i den blir för stort.

Men fistlar kan också betecknas av kanaler som åstadkommits genom kirurgiska ingrepp eller piercing. När en piercing utförs och ett föremål sätts in i sårkanalen, så börjar läkningsarbetet genast, inom ett par timmar eller dagar så är sårytan täckt av ett rödaktigt, knottrig sk granulations-vävnad, alltså ett lager av koaguleratt blod och äggviteämnen, som täcker sårväggarna, invandrade vita blodkroppar och andra närbesläktade celler ansamlas också i området.

Detta kan ibland vara det sårsekret som kommer ur piercing, som ibland misstolkas som var eller tecken på infektion, när det sipprar ut ur piercingens öppningar och oftast bildar som skorpor på piercingsmycket. Fina kärlgrenar börjar nu att växa in från omgivningen, denna vävnad ombildas i efterhand till en trådig bindvävnad, som har en tendens att skrumpna under läkningsprocessen och bildar ärrvävnad. Samtidigt börjar en riklig nybildning av epitelceller (vävnadceller) överhudenslager, den börjar sträcka sig från sårkanterna tills den sträcker sig ut över hela sårkanalen, och liknar i början en genomskinlig hinna, och allt eftersom hornomvandlas de ytligaste liggande cellerna, så att tunneln blir betäckt med en normal, om än tunnare hud.

För att uppnå bästa resultat, så bör man tillgripa en bra och korrekt sårvård, som så lite som möjligt stör och påverkare kroppens egna läkningsprocess. Trots alla olika utlovande om rengöringsmedel som har starka antiseptiska egenskaper, så är det få som säkert kan döda bakterierna i ett sår, utan att skada och irritera de omkringliggande vävnaderna och därigenom försvåra läkningen och öka ärrbildningen. Man måste i regel överlåta åt kroppens eget immunförsvar (vita blodkroppar, antikroppar) att ta itu med bakterier och istället satsa på att försöka understödja kroppens läkning på annat sätt; genom att avlägsna restprodukter från läkningsprocesser, hålla det rent och luftigt, iaktta noggrann handhygien innan man ens är i närheten av piercingen. Använd bara rena tops och engångsartiklar och försök hålla såret torrt under läkningen (inte uttorkat, utan undvika att blöta ner det alltför mycket)