Skötselråd scarification

Skötselråd för brandings och scarifications

Eftersom jag inriktat mig på de två sätt som verkar ge de bästa resultaten så ska jag ge lite skötselråd här, det finns väldigt lite information att tillgå, så det mesta är ihoppsatt av mina egna och andras erfarenheter.

Hur ärr uppstår och hur tydliga de blir beror på områdena de utförs på, områden som bröst, övre delen av ryggen och överarmarna får oftare kraftigare ärrbildningar än andra delar av kroppen, denna tendens till ärrbildning på dessa ytor är något som de flesta tatuerare är medvetna om men vid scarifications så är det önskvärt. Likaså bör man vara försiktig med scarification kring leder och böjveck på kroppen; sådana områden kan vara svårläkta, ärrvävnaden svår att kontrollera och motivet blir diffust i sina kanter.

BRANDINGS är inte så mycket att yvas över, metoden i sig själv resulterar i bra ärrvävnad, utan att man behöver tillgripa några speciella skötselråd, man bör hålla såret rent och torrt, samt försöka att undvika att irritera det i onödan, till skildnad från andra scarification så är det inte lämpligt att försöka irritera en branding.
Om områdets utsätt för mycket friktion eller slitage så kan det vara en ide att införskaffa sterila/rena luddfria kompresser från apoteket, och täcka över den under den första tiden.

Brandings som sitter vid leder, senor, stora blodkärl eller nervbanor bör man iakta försiktighet, värmestrålningen från en branding sprider sig nämligen i den omkringliggande vävnaden och kan påverka mer än man räknat med, att skölja området med svalt vatten ungefär en halvtimme borde minska det problemet, då det stoppar värmestrålningens skada på kroppens äggviteämnen, som annars fortsätter att koagulera.
De hjälper även till att hålla ärret väldefinerat, något som annars brukar vara mera ”luddigt” i kanterna än till exempel vid en cutting.

Om huden uppvisar rodna, sveda och blir uttorkad så kan man smörja in den med någon oparfyrmerad hudsalva, gärna som innehåller vitamin-E eller vitamin-C som underlättar läkning, man ska dock inte smörja in själva sårytan, då det kan försvåra läkningen, själva såret mår bästa av att lämnas ifred.

Brännsår är infektionskänsliga, iaktta nogrann handhygien, försök bara ha rena ytor och kläder som kommer i kontakt med det, försök att undvika att skada eller riva upp sårskorporna, ska det tvättas så gör det med mild, oparfyrmerad tvål och vatten och torka försiktig rent.

Hur länge det tar för en branding att läka kan variera rejält; det beror på placering, storlek och efterskötsel hur länge den kan ta att läka, så man bör ha tålamod vid en branding, för man kan inte påskynda resultatet värst mycket, snarare tvärtom.

SKINPEEL/SKIN REMOVAL – en metod som lämnar ganska bra resultat., och man kan förfara på endera två sätt, endera så avlägsnar man huden och sedan låter man det läka, man håller såret torrt och rent, undviker att rubba sårskorporna och om den utsätt för slitage/risk för nedsmutsning så skyddas den med en ren kompress, såret tvättas med mild, oparfyrmerad tvål och vatten om det fastnar ludd eller liknande och man undviker att försöka irritera den i onödan. annars så kan man försöka att irritera den, på samma sätt som man gör med en cutting där man medvetet går in för att störa kroppens normala läkningsprocess; detta går stick och stäv mot vad man skulle rekommendera inom sjukvård, men vid en scarification så är det en ökad ärrbildning som man är ute efter. Det finns lite olika sätt som man då kan tillgå, och nedanför kommer en lista över sätt som man kan använda för att ge sina ärr en skarpare kontrast mot omkringliggande vävnad.
Läkningtid för de båda metoderna varierar, speciellt beroende vpå om man försöker irritera dem mycket eller ej, men minst två veckor kan man räkna med, om man irriterar såret så bör man avbryta behandligen efter ca 2-3 veckor och låta de läka; att irritera det längre leder oftast bara till ett ojämnt resultat istället, försök snarare eftersträva ett jämnt resultat, om några delar verkar läka snabbare än andra så spendera lite extra tid där, i värsta fall så får man göra en ”retouch” hos den scarifcation-artist som du varit hos, ärr kan bli ojämna av många anledningar vid en skinnpeel/cutting; ojämn läkning, ojämn skärning, olämplig behandling eller bara ren och skär otur. man bör vänta lite innan man ger sig i kast med att göra om det; visserligen så kan man skära om relativt tidigt, men man ser inte alltid resultaten med en gång utan ärren har tendens att vara ljusare, och sedan mörkna en del, att skära om i ett och samma området gång på gång leder oftast inte till att ärren reser sig, snarare så sjunker de in istället.

1. HELOSAN – om man hela tiden smörjer det skadade området med en fet, antiseptisk salva som helsoan, hålls sårskorporna mjuka, vilket försvårar kroppens nybildning av epitelceller i området och såret har oftast en tendens att ta längre tid att läka, vid exempelvis en tatuering så försöker man undvika just detta då en förlängd läkningtid ökar chansen att sårskorpor lossnar eller nöts bort för tidig, då det lätt gör att mer färg lämnar tatueringen. Vid scarification är den försvårade läkningen något som man eftersträvar då den ökar förekomsten av bindvävnad, och gör lagret av epitelceller tunt, detta gör att ärret syns kraftigare, då de underliggande blodkärlen lyser igenom den tunna, nybildade huden. när sårskorporna hålls mjuka så är det även mycket lättare att avlägsna lagret av äggivtämnen, leukocyter och annan vävnad i såret

2. RENGÖRING av sårytan-efter ett par dagar så täcks sårytan av ett lager av så kallad granuleringsvävnad, ett äggviteämne som är som en genomskinlig film. den täcker såret från kant till kant, för att öka ärrbildningen så kan man försöka att försiktigt avlägsna denna nybildade vävnad, utan att skada den underliggande vävnaden.
Enklaste sättet är att lägga sig rejält i blött eller ta en lång varm dusch, där man ser till att blötlägga scarificationområdet rejält; såret borde då se ut som om det täcks av en vit eller vit/gul hinna, det är denna nybildning som man ska försöka avlägsna, för att försvåra kroppen nybildning av epitelceller (hudceller) lämpliga verktyg att ha till hands är tops, pincetter, mjuka tandborste eller liknande; genom att skära av en tops snett så får man ett användbart engångsverktyg att jobba med. man använder den sneda toppen för att försiktigt lirka upp kanterna med, och sedan så kan man använda använda bomullsänden att försiktig ta göra rent sårytan, man bör iaktta försiktighet dock, så man inte skadar den underliggande vävnaden, då detta lätt leder till ett ojämnare resultat, märker man dock att en del kanter verkar läka ut för fort så kan man använda en sådan tops och en pincett för att avlägsna oönskade bitar.
under de första dagarna så bör man låta såret vila dock, man rengör man mest såret med en tvål, Lactasyd eller Provon är båda bra val för sådant bruk, ta sedan och endera ta en varm dusch eller lägg dig i ett varmt bad, efter ett par dagar så kommer man märka en ökad rodnad kring området, och efter man blötlagt området så ser man att såret täcks av ett vit, vit/gul hinna; då är det en tecken på att man ska börja rengöra såret från läkningsvävnad. när man rengör en scarification så bör man vara försiktig, speciellt de första dagarna när det fortfarande är ”färskt”, annars så riskerar man att skada kanterna på såret, vilket kan resultera i att ärren för ojämna eller ”luddiga” kanter

När man ska börja så bör man tvätta händerna nogrannt, engånghandskar är inte nödvändigt, men kan vara en bra investering, det finns bra och billiga handskar av till exempel vinyl att tillgå, man bör ha sina verktyg och liknande rena, och bara använda dem själv, är det flera som använder samma utrustning så bör man sterilisera dem mellan varje person.
Börja med att noga blöttlägga området i varmvatten i minst tio minuter, torka sedan försiktigt rent, såret borde nu täckas av en tjockt lager av granuleringsvävnad, som ser ut som en tjock film av nästan lätt ostaktigt material, börja försiktigt lirka upp lagret, om det är tillräckligt blötlagt så borde det lossna relativt enkelt, utan större bekymmer, det kommer att lossna som ”trådar” utav ur såret, då läkningslagret hänger ihop, och om man är försiktig så kan man rulla upp det ur såret, när man väl fått upp en kant utav det.
Om man använder en tandborste eller liknande så bör man rengöra längst med sårkanalen, alltså att man borstar längst med linjerna på sin scarification, inte tvärs över dem; ifall man gör det så riskerar man att fläka upp den och det kan bli ojämnt, speciellt de första dagarna innan såret har stabiliserats så är de något man ska vara försiktig med.

3. RÖDVINSVINÄGER; Matty Jankowski (US, New york city, The Body Archives) testade i mitten av 90-talet rödvinsvinäger på sina cuttings, och det hade en tendens att ger såret en mer rödaktig, avvikande färg, vilket gör att det får ett tydligare ärr, substansen irriterar såret och försvårar läkningen, troligen då det har en ganska kladdig substans som stannar kvar på sårytan och fortsätter irritera såret och försvåra nybildning av epitelceller (hudceller)förfarandet är inget nytt, tyska studenter på 1800-talet och 1900-talets början hällde rödvin i sina duellsår i ansiktet för att stimmulera ärrbildning, allt detta skedde dock i samband med att man ryckte isär såret medans det läkte, så rödvinsvingäger bör användas efter man gjort rent sårytan.

4. JODLÖSNING/JODOPAX är en stark bakteriedödande lösning, som används vid rengöring av smutsiga sår som till exempel skrapsår, skrubbsår och liknande. Jodlösningar användes ganska ofta vid rengöring av sår i USA under 90-talets början, man upptäckte dock att piercing som behandlats med Jodlösningar hade en större tendens till ärrbildningar, fick mer eller mindre permanenta missfärgningar i ärrvävnaden, missfärgade guldsmycken och andra likartade problem, Jodopax gör att ärren tenderar att ge upphov till en mörk gul gulbrun färg i ärren, delvis beror det på jodets starka, irriterande egenskaper som en bakteriedödande substans, delvis så beror det på jodets starka förmåga att färga av sig, den som någonsin fått jodlösningar på kläder vet att fläckarna är så gott som omöjliga att få bort, speciellt om det är bomull eller liknande det hamnar på. I likhet med Rödvinsvinäger så bör man använda det i samband att man rengör sårytan först.

5. INKRUBBINGS, ETC – tillförsel av färgpigment efter man har skurit snitt eller skåror i huden kan anses vara en gammal sedvänja, troligtvis från stenåldern eller tidigare och representerar övergången från scarifications till tatueringar, en vanlig metod vara att gnugga in sot i såren, för att göra ärren mörka och svarta.
En inkrubbing kan vara av intresse ifall man vill ha en tatuering/scarification på ”gammalt” vis och vill hålla sig med en enkelt design av streck, de största problemet är att (1) hitta en färg som håller sig bra i kroppen utan att bryta ner eller vara riskfyld (2) få färgen att stanna kvar i kroppen så länge att den täcks av granuleringsvävnad och sedan epitelceller (hud) om man satsar på en inkrubbing så bör man undvika att irritera såret och istället satsa på maximal läkning på kortast, möjligast tid.
Egentligen så är det mer eller mindre en tatuering man försöker göra, inget annat.
Om man är ute efter något som är mer komplext så kanske man borde satsa på endera en tatuering gjord med maskin eller en som är handstucken/handknackad: resultaten är väldigt skiftande vid en inkrubbing, kanterna är oftast ojämnt färgade, vissa ställen kan ha fått en bra färgabsorbation, andra har det inte fastnat något alls i, färgen kan även läcka ut i fettvävnaden under huden och sprida sig. Ifall det gör det så bildad det oftast som en ”skugga” kring motivet, vilket kan få den att se luddig ut.
En känd person som troligtvis tatuerades på detta sätt är Ötzni-den sk Ismannen som hittades djupfryst uppe i alperna, han dog för över femtusen år sedan, och vid belysning av UV-ljus så framträdde färgade tatueringar längst hans ryggrad i form av raka streck. motivet placering kombinerat att han led av reumatism gör att man tror att hans tatueringar åstadkomits i akupunktur/magiskt syfte för att försöka lindra smärtan.

6. VÄTEPEROXID används ibland som sårrengöring av infekterad sår, stora orena sår som skrapsår, där den löser upp och får kroppens läkningslager att lossna, Väteperoxid är starkt antispetiskt effekt, och samtidigt har en milt blodstillande effekt, rätt använt så kan den ha bra resultat, men man bör vara nogrann att skölja ur den efter man applicerat den på en scarification, man kan använda en väteperoxid som ligger mellan 3-6% och sedan låta den ligga på i ca 10 minuter, sedan kan man skölja såret med vatten och försiktigt borsta ur den lösa vävnaden ur sårkanalen, Väteperoxid kan vara en bra sak att testa för dem som har problem att deras scarifcations sluter sig för snabbt.
Dagen efter så brukar såret öppnat upp sig, och en rodnad finns i omkringliggande vävnad, när man använder just väteperoxid så bör man hålla ögonen öppna efter överkänslighet, som hudutslag och liknanden runtomkring sårvävnaden.
Det ger ett gott resultat och enkelt att använda, det fungerar delvis på att det förstör nybildningen av vävnaden, samt att det försvårare för kroppen att skapa ett nytt skikt snabbt, medlet är som tidigare sagt blodstillande och gör då att vita blodkroppar, äggviteämnena osv inte återbildas lika snabbt.

7. SANDNING – att tillföra ett främmande, ickelösligt material som till exempel sand, är ett effektivt sätt att förhindra läkning och stimulera ärrbildning, detta kan vara speciellt av värde ifall man smala linjer som annars för snabbt. Kroppen störs av tillförsel till dess sårvävnad, och kommer försöka stöta ifrån sig den främmande materian, detta yttrar sig som att sårkanterna viker upp sig, och förhindras att slutas, det kan dyka upp en svullnad i området, då kroppen kan suga åt sig vätska i ett försök att lösa upp det som irriterar i såret. man måste regelbundet rengöra såret från alla sandpartiklar; annars så riskerar man att få dem inväxta i sårvävnaden, lättast gjort är om man lägger området i blött som vanligt och försiktigt borstar ur sanden efteråt, helst under rinnande vatten om det är möjligt.
Att tillföra främmande materia till läkande vävnad är riskabelt och inte något man bör göra lättvindigt; man kan inte ta upp sand från naturen och använda, skulle man göra det så är infektionen ett faktum, och man riskerar även Tetanus (stelkramp) vilket kan vara livshotande.
Bästa är att använda finkornig, steriliserad sand till sådana projekt, man bör alltid konsultera den person som gjort din scarification om man är intresserad att använda sig metoden.