Tongue splitting – risker och paus för eftertank

På senare tid har det skett en ökad mängd tungklyvningar, allt fler personer försöker dig på att få sin egen ”ormtunga”.

Många texter på Internet beskriver i detalj hur man ska gå tillväga, vilket resulterar i att man lättvindigt kan göra det hemma, då det felaktigt beskrivs som enkelt att klara av att göra. Riskerna beskrivs sällan.

För att börja från början, en tongue splitting eller tungklyvning kallas den process där man genom en eller annan metod klyver tungan och sedan ser till att den inte läker samman. Resultatet blir en tunga som har kortare eller längre klyvning, längs dess mittendel. Tungans delning försvårar inte dess rörelse nämnvärt och att tala, äta och svälja brukar inte innebära några problem, så långt är det frid och fröjd. Det finns dock risker när man klyver tungan, vilket det sällan framgår när man läser om hur folk gått tillväga, då det är deras personliga erfarenheter.

Låt oss se lite närmare på de risker som man kan anses finnas med i spelet:

Blödningar

Tungan är en muskel, därmed är den rikligt försedd med blodkärl. Den blöder därför ganska kraftigt, vilket kan åstadkomma illamående, yrsel och svimningsanfall.

Tungans mittendel är oftast avsaknad av större blodkärl, men när man skär med skarpa instrument, så blöder det oftast kraftigt och länge. När kärlen skärs av så drar de inte ihop sig på samma sått som de normalt gör. Om blodkärl skärs upp längsmed så har kroppen svårt med att stoppa blödningen.

Att svälja blod kan i sig själv snabbt leda till illamående, då magen inte klarar mineral, salt och järntillförseln i den mängd som då tillförs.

Kroppens immunförsvar och syreupptagningen kan minska på grund av en långsam blödning (extra material behövs), vilket kan ta kroppen dagar eller till och med veckor innan den har blivit återställd.

Infektioner

Munhålan är ett område som läker snabbt, men vid konstanta småblödningar och minskat immunförsvar, så kan de normalt förekommande munbakterierna tränga in i sårvävnaden och åstadkomma sårinfektion, i värsta fall blodförgiftning. I samband med tungpiercings finns dokumenterat dödsfall. vid en tungklyvning finns mycket större oläkta sårytor. En del har även tagit upp vanan att skrapa sårytan, vilket gör att man kan införa bakterier som normalt har svårt att få fäste i kroppsvävnaden in i såret.

Då tungan är en oral piercing så riskerar den att hamna i oralkontakt under läkningen (kyssa, oralsex) och därmed komma i kontakt med andra personers kroppsvätskor. Denna kontakt kan leda till att man lättare ådrar sig blod, virus eller andra på sådant sätt överförbara sjukdomar, två av de farligaste är HIV och hepatit-varianterna. Speciellt hepatit är riskabelt, då den är mycket vanligare än HIV och smittar relativt enkelt.

Ärrbildning

En tunga kan producera ganska mycket ärrbildning, då kroppen försöker reparera vävnadsskadorna, kanterna kan läka ojämnt och sedan förbli så. Det kan även leda till förhårdnader i området och att man upplever att det stramar där kroppen försöker dra samman ärrkanterna.

Tungans klyvning har en tendens att ärra samman allteftersom, många räknar med 30% men mer än 50% och mer är inte ovanligt. Så även om det tycks ha varit en djup delning, så behöver det inte sluta som det. Speciellt en del sätt kan sluta med en nästintill fullständig läkning, så att man inte får ut något för sina besvär.

Likaså kan man få leva med att under läkningen ha bitar av vävnad som lossnar från ärrbildningsprocessen och som man endera får svälja eller spotta ut.

Ångerfaktorer

Till skillnad från en tungpiercing som är lätt att avlägsna och göra sig kvitt, så har man i likhet med skalpellerade piercings inte lika många enkla möjligheter att ångra sin tungklyvning. Plastikkirurgi i någon form behövs, där man skär nya sårytor för att sedan sy ihop dem. Processen är inte så lättvindig som den låter, eftersom man syr samman tungan. Man har ganska mycket bindvävnad i tungans mittendel, vilket kan leda till en minskad mobilitet och påverka tal, likaså minskar det möjligheten att sträcka ut tungan lika mycket som innan, man kan räkna med 5-10mm minskning. Ärren bör dock förhoppningsvis bli små, men det kan leda till att endera en förhöjning/försänkning bildas längs ”sömmen” på tungan.