Hur ont gör det?

Hur ont gör det? Vad kan jag förvänta mig? Hur ont en scarification gör är svårt att beskriva, en del tycker det är lindrigare obehag än vid en tatuering, andra tycker att det är det värsta de har gjort; För många är själva smärtan inte det största problemet utan snarare sätten som det utför på som är det värsta problemet, sedan tidig ålder har man arbetat upp en rädsla för vassa eller varma saker, och den kan vara det som hindrar många från att försöka sig på att skaffa sig en scarification. Rent smärtmässigt så är det oftast inte så farligt som de flesta tror, speciellt Brandings är överaskande ”lindrig” jämnfört med liknande ingrepp, då beröringen sker under bara en sekund, och det heta metallen bränner av smärreceptorer effektiv, vilket gör att man registrerar mycket mindre smärta än man annars skulle gjort, exempelvis om man jämnför med den tatuering. Efteråt så kan ett område vara ömt och kännas nästan som en solbränna ifall det är en Branding, då värme-strålningen spridit sig ut och påverkat omkringliggande vävnad, man kan uppleva en svidande, brännande känsla i huden. Ifall det är en cutting/skinpeel så är det oftast lite lindrigare, men även här så kommer området nog upplevas som svullet, det kan kännas varmt i området, och man kan oftast efter en dag eller så en skarp röd missfärgning runt alla sårkanter, ansamlingen av antikroppar och Leukocyter har börjat. Oavsett så börjar det oftast dra och stramma efter några dagar, då kroppen har nybildat lager av bindvävnad som nu börjar dra ihop sig och skrumpna, huden känns ofta stel och oelastisk, speciellt om det sitter på ett sådant ställe där huden oftast spänns kraftigt, som baksidan av underbenet eller vid kroppens böjveck (armbågar, knäveck, axlar). Läkningstid kan variera enormt beroende på placering, hur mycket man irriterar den, om den utsätts för slitage och flera andra faktorer, brandings tenderar att åldras och ljusna snabbare än en cutting, som oftast håller sin skärpa lite bättre och har tydligare kanter, mycket beror det på att skildnaden mellan den omkringliggande vävnaden och scarification är större vid en cutting än en branding, ärret som uppstår är mer definerat vid en cutting, och skarpt avslutande vid kanterna, medans vid en branding kan ha omkringliggande vävnadskada pga av värmestrålningen från själva ingreppet, ett sätt som vore värt att pröva vore att man efter en fullgjord branding kylde ner området med 15 graders varmt vatten, detta skulle förhindra en vidare spridning av värmestrålningen, men borde inte påverka resultatet i en negativ utsträckning, då sårytan redan har uppståt. En branding tar oftast lite längre att läka, delvis på grund av att brännskador är svårare för kroppen att reparera, delvis så går de oftast lite djupare än en cutting, som bara håller sig i de övre hudlagret. två veckor och uppåt är det vanligaste tidsrymden man pratar om, och det kan vara ganska...

Läs mer

Skötselråd scarification

Skötselråd för brandings och scarifications Eftersom jag inriktat mig på de två sätt som verkar ge de bästa resultaten så ska jag ge lite skötselråd här, det finns väldigt lite information att tillgå, så det mesta är ihoppsatt av mina egna och andras erfarenheter. Hur ärr uppstår och hur tydliga de blir beror på områdena de utförs på, områden som bröst, övre delen av ryggen och överarmarna får oftare kraftigare ärrbildningar än andra delar av kroppen, denna tendens till ärrbildning på dessa ytor är något som de flesta tatuerare är medvetna om men vid scarifications så är det önskvärt. Likaså bör man vara försiktig med scarification kring leder och böjveck på kroppen; sådana områden kan vara svårläkta, ärrvävnaden svår att kontrollera och motivet blir diffust i sina kanter. BRANDINGS är inte så mycket att yvas över, metoden i sig själv resulterar i bra ärrvävnad, utan att man behöver tillgripa några speciella skötselråd, man bör hålla såret rent och torrt, samt försöka att undvika att irritera det i onödan, till skildnad från andra scarification så är det inte lämpligt att försöka irritera en branding. Om områdets utsätt för mycket friktion eller slitage så kan det vara en ide att införskaffa sterila/rena luddfria kompresser från apoteket, och täcka över den under den första tiden. Brandings som sitter vid leder, senor, stora blodkärl eller nervbanor bör man iakta försiktighet, värmestrålningen från en branding sprider sig nämligen i den omkringliggande vävnaden och kan påverka mer än man räknat med, att skölja området med svalt vatten ungefär en halvtimme borde minska det problemet, då det stoppar värmestrålningens skada på kroppens äggviteämnen, som annars fortsätter att koagulera. De hjälper även till att hålla ärret väldefinerat, något som annars brukar vara mera ”luddigt” i kanterna än till exempel vid en cutting. Om huden uppvisar rodna, sveda och blir uttorkad så kan man smörja in den med någon oparfyrmerad hudsalva, gärna som innehåller vitamin-E eller vitamin-C som underlättar läkning, man ska dock inte smörja in själva sårytan, då det kan försvåra läkningen, själva såret mår bästa av att lämnas ifred. Brännsår är infektionskänsliga, iaktta nogrann handhygien, försök bara ha rena ytor och kläder som kommer i kontakt med det, försök att undvika att skada eller riva upp sårskorporna, ska det tvättas så gör det med mild, oparfyrmerad tvål och vatten och torka försiktig rent. Hur länge det tar för en branding att läka kan variera rejält; det beror på placering, storlek och efterskötsel hur länge den kan ta att läka, så man bör ha tålamod vid en branding, för man kan inte påskynda resultatet värst mycket, snarare tvärtom. SKINPEEL/SKIN REMOVAL – en metod som lämnar ganska bra resultat., och man kan förfara på endera två sätt, endera så avlägsnar man huden och sedan låter man det läka, man håller såret torrt och rent, undviker att rubba sårskorporna och om den utsätt för slitage/risk för nedsmutsning så skyddas...

Läs mer

Scarificationmotiv?

När man ska välja ett motiv vid scarification så är det absolut vanligast att man kommer med sin egen design, det är sällan som personen som utför scarificationen har några designer att erbjuda, Scarification tycks vara en mer personlig sak än tatueringar, där studion brukar ha väggarna täckta av motiv att välja mellan. något som sällan, om nästan aldrig, tas upp är hur man kan lägga upp ett motiv och vilka detaljer som ska vara med på det. Hur nära man kan lägga detaljer och vad som är möjligt måste skapas i samförstånd med den som ska utföra scarificationen; en del detaljer kan inte göra för nära varandra, man riskerar då att motivet blir grötigt och de försvinner in i varandra, andra utformningar kan vara svåra att göra, cirklar, spiraler och liknande kan vara svåra att skära, då de gärna vill bli lite hackiga istället om man inte är försiktig. Då Scarification i västvärlden är ett relativt nytt begrepp, det dök upp runt mitten på 90-talet av ett fåtal pionjärer som testade på det, och fick inte sitt riktiga genombrott förrän början på 2000-talet, så det är ett relativt nytt begrepp för det flesta, och ibland kan det vara svårt att veta hur man kan bygga upp ett motiv, det finns faktiskt mer än ett sätt att bygga upp en snyggt motiv, och mer att tillgå än vad man kan tro, för att skapa scarificationen, man kan nämligen bygga upp motivet på olika sätt. När man väl ska skaffa sig sin scarfication så ska man inte tveka om att blanda metoder om man vill det, slutresultatet kan bli mycket vackrare och unika än vad man tidigare har sett, det finns ingen anledning att bara hålla sig till en typ av scarificationmetod; nuförtiden så blandas oftast båder långa linjer med skinpeel när man skapar ett motiv på kroppen. och det är bara början på det hela, man skulle kunna göra mängder av vackra motiv, speciellt om man satsade mera på större, sammanhängande motiv. Den trenden har börjats märkas mycket inom tatueringsbranchen, allt fler gör hela armarna eller ryggtavlor i ett motiv, man har börjat gått ifrån de mindre motiven och börjar mer och mer satsa på de stora sakerna istället, det kan bara vara en tidsfråga innan en liknande trend, med att man gör scarifications som sitter samman över större ytor börjar dyka upp. Det logiska steget vore också då att man började bli mer och mer intresserad över att skapa annorlunda scarifications istället för det vanliga snitten, och det har jag försökt belyst lite med materialet i artikel. Lite kortfattat så finns det 4 huvudsakliga sätt som man kan bygga upp ett motiv med, så vi börjar med det vanligaste sättet först 1. Långa snitt som bygger upp motivet, oftast med en enda linje som bildar en bild eller symbol, detta sätt att utföra ett motiv på härstammar från...

Läs mer

Scarificationhistorik

Scarification är nog ett av de det utsmyckningsätt som är följt mänskligheten längst, Scarification har använts för att identifiera sig, alltifrån visa sin tillhörighet till en grupp, till jägarens stolta ärr efter farliga djur till de älsta familjemedlemmarnas ålderstecken. Ärr är lite av historieberättare och de ärr som man samlat på sig genom åren är lite av en vägkarta över ens liv, vad man genomlidit och hur uthärdlig man har blivit; ju fler ärr, skador och defekter en människa fått genom åren, desto intensivare liv har de oftast levt. Ärr som man har är oftast tecken på fysiska hinder eller utmaningar som man lyckats övervinna eller överlevt och folk med intressanta ärr har oftast levt intressanta liv, Ibland så kanske man dock överlevt en känslomässig kris, kommit tillfreds med sig själv eller förlorat sin själsfrände, djupgående förändringar som man vill markera på kroppen, men en piercing eller tatuering tycks inte riktig vara det man är ute efter; en vacker bild på huden eller ett nytt smycke någonstans är inte riktigt vad man vill ha på sin hud, man vill ha något udda, något som kommer från kroppen själv, utan att det tillförs något; Scarification kan då vara det man letar efter. Att se ärr som utsmyckningar och något som kan vara vackert kräver en del mental justering för oss uppväxta i västvärlden, man försöker nämligen i det längsta undvika ärr, rynkor och skavanker på kroppen, livet är en konstant kamp för att hålla huden slät och jämn, för att då kan man på något vis hålla sig evigt ”ung”. Hysterin har tagits sig sina mest extrema utlopp inom plastikkirurgin, där man kan se människor som är över 50 års åldern och desperat lägger ut stora summor pengar för att försöka släta ut sina rynkor och på sådant sätt försöka föryngra sig själva, eller iallafall ge sken av att de är fortfarande unga. I många kulturer så respekterar man de äldre, erfarna individerna i ett samhälle, för deras kunskap, visdom och livserfarenhet och deras tecken på ålderdom, ärr och rynkor bärs inte som ett stigmata som försöks täckas över, utan snarare som ett värdighetstecken. Scarification drar också folk som är ute efter det lite ”udda” det lite ”extrema” eller bara helt enkelt tröttnat på de utsmyckningssätt som finns tillgängliga och vill ha ett nytt medium bortsett från tatueringar eller piercings. Huvudsakligen så har två metoder praktiserats genom tiderna, och båda finns representerade på många olika platser runtomkring på jorden, endera sk ”Cuttings” eller sk ”Brandings” båda metoderna har använts i olika syften, men vi börjar med den förstnämda. CUTTING är en gammal, beprövad metod där man endera, skär, skrapar eller på annat sätt tillför ett mönster eller märke på huden genom att man skadar den med ett vasst föremål. Cuttings har praktiserats på stora delar av jorden men är idag en utdöende sedvänja, tillskildnad från tatueringar som i många områden...

Läs mer

Hur uppstår ett scarificationärr?

Ärr uppstår när en någotsånär utbredd skada på kroppens vävnad uppstår, och att det nybildade vävnaden som ersätter den förstörda ej får fullt samma karaktär som normal vävnad. I allmänhet så består den nybildade vävnaden i stor utsträckning av så kallad bindvävnad (vävnad där cellerna ligger, med riklig mellansubstans) som fyller upp det hållet som uppståt, på det hela taget skiljer sig denna nya vävnad markant från omkringliggande, oskaddad vävnad. Denna ersättningsvävnad kallas oftast för ärrvävnad och kan uppstå vart som helst på kroppen, både på inre organ, muskler och i hudens skikt. Ärr som uppstår har en tendens att ”skrumpna” och dra ihop sig, detta gör att de får oftast en helt annat utseende än normal hud. I början är den täckande överhuden tunn och den underliggande vävnaden förhållandevis rik på blodkärl, som kroppen har nyskapat i bindvävnaden som uppståt, Ärret lyser därför rött mot den blekare huden i omgivningen, då blodkärlen lyser igenom hudlagren. Så småningom bleknar ärret genom att överhuden blir tjockare, men framförallt sker detta genom att blodkärlen i den underliggande vävnaden minskar och övergår till en mer trådig, blodfattig struktur, som sedan allt eftersom drar sig samman. Ärret blir med tiden ljusare med tiden, oftast mycket ljusare än den normala huden då ärrvävnaden saknar mycket av pigmenteringen som normalt finns där, ärrkanterna kan börja ”rynka” sig, allteftersom kroppen strävar efter att dra ihop ärrytan. Hur kraftigt ett är blir beror först och främst beroende på hur stort hudområde som skadats, hur skadan har uppstått (skärsår, skrubbsår, rivsårs osv) om det infekteras, Ett irriterat sår skapar alltid mera ärrbildning än ett som fått läka ifred, ärrbildning minimeras om sårkanterna förs så nära varandra som möjligt (exempelvis när man syr ihop det) såret hålls rent och torrt samt att man undviker slitage och rörelse i området. Vid brännsår, skrubbsår eller infekterad sår så är detta omöjligt, likaså när man försöker vända på processen och motarbeta kroppens normala läkning; detta är vad man söker uppnå vid en scarification genom att man medvetet försöker försena och irritera såret, i förhoppning av att man kan stimmulera ärrbildningar, det finns ett flertal olika metodet för att uppnå det resultatet. detta tas upp under ”skötselråd” för scarification. När ett sår uppstår bildas omedelbart en läkningsprocess; vid ett öppet sår kan man på sårytorna se att inom ett par dagar det bildats ett rödaktigt, knottrig granulationsvävnad, dvs lager av koagulerat blod och äggviteämnen, det är nu som arbetet med en scarificaton börjar, ideen är at man ska störa bildningen av nya epitelceller (hudceller) och omvandlingen av granuleringsvävnaden till bindvävnad, lättast att se detta lager är att sänka ner området i varmt vatten, lagret av äggviteämnen ändrar då färg, lossnar till en del och blir synligt, det ser ut som en vitaktig massa som täcker ytan. Massa som täcker ytan är seg och trådaktig, man kan lätt dra trådar utav dem utan att...

Läs mer