Andreas “Ed” Liljeklinga

Jag är en glad värmlänning, född i Forshaga 1975, på gymnasiet studerade jag en treårig utbildning vid vårdgymnasiet. I början av 1990-talet tilltog mitt intresse för kroppsmodifiering i alla dess olika former och som så många andra på den tiden, så piercade jag mig själv. Det fanns bara ett fåtal studios i hela landet, som höll på med vad vi i dagsläget, skulle kunna kalla professionell piercing. Ryktet kring mina piercingar och dess goda läkning spred sig och tack vare mina kontakter på Karlstad centralsjukhus så var rengöring/sterilisering aldrig ett problem.

Samtidigt som jag även var en nära vän till den svenska piercing pionjären Buddha som jag tillsammans med experimenterade kring olika piercing tekniker. Denna var fortfarande under det tidiga nittiotalet en relativ primitiv historia, mycket av den kunskap vi har i dagsläget saknades, ett av de få sätten att lära sig var, trial and error.

 

Starten 1995

1995, när det lokalt öppnade en piercing- och tatueringsstudio,var det där jag påbörjade mitt professionella utövande. Under ett års tid praktiserade jag vid sidan av dess tatuerare och piercare innan jag skulle överta piercings verksamheten och blev egenföretagare. Sommaren 1996 vidareutbildade jag mig kring piercing i London under P.A.U.K medlemmen Adrian Fordey.

Jag har sedan dess jobbat heltid med kroppsutsmyckning. Jag söker hela tiden att vidareutbilda mig och fördjupa mina kunskaper och tekniker kring piercing i synnerhet men även kroppskonst i allmänhet. Jag försöker hela tiden hålla mig ödmjuk inför kundernas behov, önskemål och egna idéer och arbetar för att hålla mig och mina kunskaper uppdatera, men med ett analytiskt och kritiskt tänkande kring de nya former av kroppsmodifiering som dyker upp.

 

edlogga

Vid millennieskiftet växte behovet av att bryta upp och utvecklas på annan plats. Efter mycket funderingar föll valet på Sveriges framsida, Göteborg, var jag har varit verksam sedan 2003. Trender kommer och går, medan vissa utvecklas och stannar kvar. En som var väldigt ny 2006, var dermal anchors och jag var genom mina kunders önskningar bland de första att börja sätta dem. De tidigare teknikerna lämnade mycket att önska, men med smyckenas utveckling och ihärdigt experimenterande (främst på mig själv) är det idag som vilken annan piercing.

Tidigare var smyckestillverkning en större del av verksamheten, men med ökad näthandel har detta krympt till att bli en allt mindre del och har i princip försvunnit. En del som däremot fortsätter att vara kvar i mån av tid är intresset och utövandet av är traditionell tatueringskonst utan maskiner. Detta är ett område som har kittlat min fantasi under långt tid. Tatueringsteknik som jag använder kallas för tebori i Japan, vilket inte är detsamma som att knacka in motiven, ta-tau från polynesiska övärlden vilket oftast är det folk kopplar ihop med fenomenet när de först hör talas om det.